346 POLSKA ocu FINSKA EMIGRANTER I SVERGE. Nyssnämda makter biträdde emellertid icke detta förslag, och då Ryssland förut tillfogat Napoleon hvad han själf kallade un gros soufflet genom sitt på de trenne makternas protestnoter afgifna svar, att det i polska frågan endast tänkte underhandla med de stater, som varit med om Polens delning, så lyktades Napoleons polska fälttåg med idel diplomatiska nederlag. Käjsar Napoleon hyste sedan alltid en viss bitterhet mot kabinetten i London och Wien, hvilka i polska frågan ej velat följa honom så långt, som han önskat. Denna bitterhet blef särskildt emot England så mycket större, som detta land, då stormakterna i november 1863 afböjde Napoleons förslag om en europeisk kongress i Paris, uttalade sig i ganska bestämda ordalag; därtill kom, att han äfven i mexikanska affären fann sig lämnad i sticket af England. Öfverste Jordan tillhörde de polska emigranterna i Paris och var ej häller utan ett visst inflytande vid hofvet därstädes. Hans uppgift i Stockholm var dubbel, att bereda ett gemensamt uppträdande af Sverge och Polen samt att söka sammanträffa med finska emigranter, med hvilka polackarne trodde sig äga gemensam sak emot den gemensamma fienden. Den hemliga tanken hos polska insurrektionens ledare var, att en resning i Finland skulle äga rum samtidigt med den i Polen, och Ryssland sålunda från tvänne håll hotas med inbördeskrig. Samtidigt skulle också de liberala i Ryssland resa sig; en vidt utgrenad sammansvärjning var nämligen å bane miadt i hjärtat af själfva zarväldet. Bakunins bekanta proklamationer voro riktade först och främst till bönderna: »Till samtliga medlemmar af ryska allmogen»; men äfven otaliga dylika utspriddes bland soldaterna och officerarne »vid Rysslands alla härar»; äfven till finnarne ställdes eldiga upprop: »Förenen eder med oss att krossa det ok, under hvilket vi äro gemen- samt bundna. Förenen eder med oss för att tillintetgöra det system, i hvilket man fångat oss för att af oss göra värktyg för eröfringar, det system, för hvilket vi äro offer, lika mycket som I, och ur hvilket vi icke kunna blifva frie, utan att äfven I varden befriade. Bistån oss och vi vilja bistå eder — —1». 1 Dessa proklamationer voro till antalet sex, af hvilka de fem voro på ryska språket, den sjette — till finnarne — på franska. Den originalöfver-