348 DEN POLSKA AGITATIONEN I SVERGE 13863. redan antydt — och läto skrifva om Finland samt läto införa dessa artiklar uti alla möjliga franska och engelska tidningar, i »Siècle», »Temps», »Patrie», »Morning Post», »Times» m. fl. Och för den stora världen såg det ut, som om den finska frågan jämsides med den polska stode på dagordningen i Europa. Samtidigt voro också dessa artiklar — hvilkas rätta upphof var en hemlighet för alla oinvigde — väl ägnade att öfva tryck på opinionen i Sverge och särskildt på svenske konungens uppfattning af saken. »Sverge har lidit», yttrades exempelvis i ’Le Temps’, »stora oförrätter af Ryssland. Finland är långt ifrån att vara fullkomligt förryskadt, och man kan ej dölja för sig, att det existerar en opinionsrörelse i Europa, som allt mer och mer sträfvar att rätta mycket af det, som diplomatien och våldsamma krig bragt till stånd.» — — »Vi erkänna», hette det i ’Le Siècle’, »att vi sedan många år tillbaka ansett Sverge kalladt att spela samma roll i Norden som Piemont uti Italien. Sannerligen, konungen af Sverge skulle lätteligen kunna göra sig till Nordens Victor Emanuel och, på samma gång som han hämnades sitt eget land, kraftigt bidraga till återupprättandet af Polen.» — — Om den hemliga öfverenskommelse, som låg till grund för v. Qvantens anställande såsom kunglig bibliotekarie, hade kung Carl ej den ringaste aning, lika litet som han genomskådade den vidt utgrenade, storpolitiska plan, hvars utförande sålunda påbörjades och en tid fortgick omkring honom . Men han lärde snart känna och värdera den liflige finnens idealt anlagda karaktär, och skald som denne var, med ett äkta finskt, lyriskt vemodsdrag och först och främst med en i dikt och lif allt behärskande fosterlandskänsla, var det ganska naturligt, att han skulle komma att genom sin egen personlighet anslå besläktade strängar i kung Carls lynne. Att vinna Carl XV:s intresse för polska saken torde ej 1 Samme högt uppsatte person, som på Jordans tillskyndan introducerat v. Qvanten hos kungen, frågade honom förebrående, då allt var slut: Hvarför reste sig icke Finland?» Hvarpå Qvanten endast kunde genmäla: »Hvarför uppträdde icke Sverge?»