STÄMNING FÖR POLEN I SVERGE. 351 en gång uppträder i folkens rådslag för friheten och mot förtrycket. Det skall ock ute i världen bland nationerna återlifva minnet af den gamla svenska ära, som med blod och gods förvärfvades i trettioåriga kriget — —.» Till och med de tidningar, som äljes, t. ex. senare i danska frågan, i rak motsats till kung Carls lifliga önskningar voro så utprägladt fredsvänliga och varnade för all anti-tysk agitation, gingo nu i spetsen, då det gällde Polen. Så lästes i Göteborgs Handelstidning en ytterst liflig uppsats om det blodiga sorgespelet i detta land: »— — Likt ett skuldbelastadt, blodstänkt samvete skall detta beklagansvärda folk blifva Europas grämelse och de maktägandes förfäran, till dess den sjette stormakten i vår världsdel, den allmänna meningen med valspråket: vox populi, vox Dei, vunnit den kraft, att den kan lägga en afgörande röst i vågskålen. Då skall den hvita örnen, likt fabelns Phæœnix, föryngrad uppstå ur askan och, höjande sig på skära vingar, belyst af frihetens morgonrodnad, svinga sig öfver Polen och dess efter ett långvarigt blodsarbete befriade och lyckliga folk.» Detta kan visserligen kallas sympati, tolkad i praktfraser, men dock i full samklang med den rådande andan och tonen ej blott i den svenska, utan i den europeiska prässen. På börsmötet för Polen hade man beslutat att i öfverensstämmelse med hvad som skett i andra länder öppna en insamling af penningmedel till understödjandet af »de polske patrioterna.» Dylika insamlingar ägde nu rum öfver hela landet; rörelsen var fullt ut så liflig som på 1840-talet; höga och låga, unga och gamla, män och kvinnor 1 voro i lika grad 1 Som ett exempel vilja vi omnämna de trenne ädla kvinnor i Stockholm, Fredrika Bremer, fru Limnell och fröken Dalman, hvilka satte sig i spetsen för anordnandet af en konsert för de i striden för sitt fosterland sårade polackarne. Denna gafs i Katarina kyrka och inbragte 2000 rdr, af hvilka kung Carl gaf 300. Några andra damer broderade en matta till 1000 rdrs värde, ämnad att bortlottas till förmån för de kämpande polackarne. Bland andra vänner till Polen utmärkte sig äfven riksdagsmannen Nils Larsson i Tullus, hvilken såsom sitt bidrag åt detta land skänkte sitt talmansarvode. »Komitéer för Polen» bildades dessutom öfver hela landet.