SKANDINAVISMEN. 375 denna skandinaviska idé, hvilken ej ens det kommande, långt svårare året 1864 kunde fullt döda. Från att hafva varit nästan uteslutande studenternas, gick den skandinaviska tanken från och med år 1848 in i den stora politiken och blef kungarnes. Ty då Carl XIV och Christian VIII stått misstänksamma och fientliga emot denna företeelse, blef den däremot med afgjord sympati omfattad af konung Oscar och Fredrik VII, hvilka gjorde denna sak till sin egen och förde den skandinaviska frågan fram till dess spets: den dynastiska enhetstanken. Naturligtvis var dock »folkens förbrödring» skandinavismens yttersta mål, och till detta — tänkte man — borde äfven den dynastiska enheten bidraga. Studentmötena utgjorde numera endast fästligt högstämda ungdomsmoment i den skandinaviska rörelsen; de intogo ej längre samma ledande, tongifvande ställning som förut; det var från hofven, från ministerhotellen, från de storpolitiska skandinaviska klubbarna rörelsen leddes. Och då studenterna efter år 1848 samlades till nya möten, var det ej skaldernas sånger och de ungas tal, till hvilka man förnämligast lyssnade; det var konungarnes ord, som gåfvo fästerna deras prägel; det var kring regenterna Nordens ungdom flockade sig. Denna hade också andra toner af konungskhet än förut. Konungarne visade sympati för de ungas käraste tanke, alltså gåfvo också dessa sina varmaste känslor till gengäld 1. Då därför den skandinaviska ungdomsskaran under studentmötet 1856 landstigit i Stockholm, gällde dess första hälsning och uppvaktning konung OÖscar, hvilken från början med välvilja och intresse omfattat tanken om detta möte 2. 1 Konung Öscars förment reserverade hållning gent emot studentskandinavismen, hvilken skulle hafva visat sig i förhindrandet af det påtänkta studentmötet 1844 (hvilket möte endast uppsköts till 1845), kom sig af det från hans sida naturliga skäl, att han ansåg en dylik glädjens och ungdomens fäst olämplig midt i djupaste landssorg efter Carl Johan. 2 Kung Öscar hade bl. a. antecknat sig för härbärgerandet af 25 studenter; hans exempel följdes af andra högre funktionärer; så t. ex. emottog öfverståthållaren 15, officerskåren vid lifgardet till häst 21 gäster o. s. v.