388 KRONPRINS CARL I KÖPENHAMN 1856. och till hvilka jag snart återvänder. Hos eder är ungdomshoppet, vetenskapen och fosterlandskärleken sammanknutna, och denna förening försäkrar om de rikaste frukter. Hvad jag denna afton upplefvat skall jag aldrig glömma: lika litet som de fjällar från hvilka jag kommer skola falla, lika litet som stormen någonsin kan drifva en man bort från hans väg. Dessa facklor, som nu blossa, skola släckas; men i mitt hjärta hafva de kastat ett återsken, som aldrig skall försvinna.» Dessa sista ord hafva stundom blifvit upprepade med ett visst hån, såsom blott varande en skimrande frasbubbla. Att kung Carl alltid, både i mera högstämda prosatal och i sin poesi, tyckte om att uttrycka sig på ultranordiskt klangspråk, är en egenhet, som han delade med många andra tidens högt uppburne män i Sverge, hvilka i likhet med honom fått sin ungdomsväckelse af 1840-talets lifligt brusande rörelser. Liksom hvarje religiös sekt har sina igenkänningsord, så tog sig ock det nordiska sinnelaget uttryck i en särskild terminologi. Men de känslor, som lade dessa ord såväl på kungens som skaldernas tunga, voro otvifvelaktigt äkta. OÖch då en och annan, med bitterhet beskyllande kung Carl för att i nödens stund hafva svikit Danmark, sammanställer dessa ord med händelserna år 1864, besinnar han ej, att en man, som af »stormen», af öppen ärlig kamp ej »drifves bort från sin väg», mot sin vilja kan tvingas till detta, då han har att göra med en bundsförvandt, hvilken, i likhet med danska regeringen ofvannämda år, icke för rent spel. Efter konung Oscars död den 8 juli 1859 väntade man i i synnerhet i danska nationalliberala kretsar, att vänskapen mellan kung Fredrik och kung Carl skulle medföra ett, som man uttryckte sig, mera »prägnant» uppträdande å den svensknorska regeringens sida. Tre timmar efter sin faders död höll kung Carl i sina bänder ett telegram från konungen af Danmark: »Med megen Beklagelse erfarer jag din kjære Herr Faders Endelygt. Du veed, hvor megen Deel jeg tager deri. Gud Han give dig Kraft og Helbred till at udföre din svære Gjerning. Jeg henlever Deres Majestæts din troe Ven og Broder Frederik R.»