PÅ LJUNGBYHED 13860. 393 ende uttryck, »men detsamma är också vår kung Carl», hette ständigt det eftertryckliga tillägget, och talrika små anekdoter berättas ännu om denne senares »glada upptåg» mellan tälten och på marscherna, hans nattliga inspektioner af vedetterna o. s. v. — — — Det berättades också ett och annat om åtgången af champagne och cigarrer, samt att kung Fredrik bland annat låtit till Ljungby hed transportera flera stora lårar utsökt vin 1 och särskildt »såsom dessert en hel låda — ordnar.» Hvarje kväll pokulerades friskt vid högkvarteret — glasen klingade utanför de kungliga tälten, tills mörkret föll på, och musiken fyllde luften med glada toner. »Kung Carl dricker den ene efter den andre af de danske officerarne till, och skälm den, som ej tömmer sitt glas!» Sina »underofficerskamrater» skänkte kung Fredrik vid detta tillfälle en stor silfverbägare från Christian V:s tid, fylld med femtio blanka »daler». Gåfvan åtföljdes af en mera humoristisk extrapresent: prima tuggtobak i nätta afskurna delar; detta skulle vara repressalier till kung Carl för de »ækle» cigarrerna från dennes kronprinstid. Bägaren bevaras ännu hos regementschefen, för att hvarje år den 18 juni framtagas, då gifvarens skål drickes. Af penningarne bildades en grundfond för underofficerarnes enkor. Samma dag, kung Fredrik skulle afresa, hade regementets officerare arrangerat en afskedsfrukost för sin »hedersöfverste». Med anledning häraf, berättas det, lät han förstå, att han i stället för att rida till järnvägsstationen ville hafva vagn efter sig, ty, kalkylerade han skämtsamt, regementet räknar 42 officerare, »det er allerede 84 Glas! Nej, Död og Pine, saa maa jeg kjöre!» Han hade nämligen för sed att dricka själf med hvar och en, men fordrade tillika, att en hvar genast skulle besvara detta genom att dricka ett nytt glas med honom. 1 Det omtalas ännu i Skåne, särskildt i Malmö, där man under dessa år hade rika tillfällen att göra denna observation, att när kung Fredriks vagn stannade utanför residenset därstädes, iakttogs först, innan han själf steg ur, det försiktiga inbärandet af hans oumbärliga, dyrbara, finaste konjak innehållande resschatull.