394 PÅ LJUNGBYHED 1860. Då kung Fredrik afreste för att öfver Stehag fara till Lund och Malmö, var afskedet mellan de båda kungarne synnerligt vänskapsfullt och hjärtligt. Kung Carl omfamnade flera gånger sin kunglige broder »med den lifligaste effekt», som det heter härom, och kung Fredrik besvarade omfamningen upprepade gånger med tårade ögon. »Han måste till och med några minuter aflägsna sig för att bekämpa sin rörelse», berättar en åskådare, men återkom för att säga ytterligare farväl. Som minne af detta möte utkom i Köpenhamn 1860 en litografi. . På en bädd af lager hvila tvänne kungakronor öfver Danmarks vapen, under hvilket synes en lagerkransad sköld, omgifven af danska och svenska fanor. På skölden står »juni 1860». Öfver en vacker vy af Kronborgs fästning är Sverges riksvapen afbildadt. Å ömse sidor därom stå Carl XV och Fredrik VII med en del af Ljungbyhed och dess tält som bakgrund: kung Fredrik står där, korpulent och »gemytlig», med ena armen i sidan, andra handen på sabeln och iklädd skånska husarregementets öfversteuniform. Som öfverste för danska fotgardet ser man kung Carl, smärt och smidig, rak och högrest, i sin favoritställning med armarne i kors och blickande bort till sin danske vän. Denna tafla vann vid denna tid stor spridning och innebar liksom en synlig bekräftelse af förhoppningarna om det skandinaviska förbund, som på så många håll bidades med oro och längtan. Kung Fredriks personliga närvaro vid en svensk manöver och hans förmåga att med sin godmodiga rättframhet vinna menige mans tillgifvenhet voro ej betydelselösa vid denna tidpunkt, då man hade all anledning att vänta, det den svenska hären inom en ej aflägsen framtid skulle komma att liksom 1848 tåga öfver till de danska öarne, men taga steget fullt ut genom att kämpa tillsammans med den »tapre landsoldat!» Just dessa täta besök konungarne emellan bidrogo utan tvifvel till den folkstämning, som under dessa år på nytt gjorde sig gällande i Sydsverge, särskildt i Skåne. Denna stämning, som allt sedan 1848 endast bidat tiden