396 KUNGARNES SAMMANTRÄFFANDE 1862. Als, och många andra förberedelser blefvo för samma ändamål vidtagna. Så mycket större blef därför missräkningen å dansk sida, då det väntade besöket uteblef. Af ett eller annat skäl — möjligen af politisk art — beslöt nämligen kung Carl att öfver Lübeck fara direkt till Sverge; den 21 augusti anlände han till Ystad. Landshöfding v. Troil berättar i sina »Minnen», att han, som här emottog konungen, medförde till honom ett bref från grefve Henning Hamilton i Köpenhamn, zi hvilket denne förmodligen skildrade den misstämning, som uteblifvandet medfört i Danmark», ty kung Carl skref genast några rader till Fredrik VII och befallde Troil att så skyndsamt som möjligt öfverlämna dem åt denne personligen. Troil begaf sig också redan nästa dag till Köpenhamn och därifrån till Skodsborg, där kung Fredrik med sin grefvinna idlä uppehöll sig, erhöll företräde, aflämnade brefvet och uttatadue kung Carls ledsnad öfver, att han ej kunnat komma till Als. Fredrik VII var härunder allvarsam och fåordig. Af den misstämning, som detta föranledde hos kung Fredrik, märkes emellertid intet, då de båda konungarne året därpå träffa hvarandra först på Fredensborg och sedan i Köpenhamn, kort tid efter det nordiska studentmöte, vid hvilket de växlat så hjärtliga hälsningstelegram. 1en 17 juli ankom kung Carl på danska ångfartyget Slesvig från Helsingborg till Helsingör under häftigt åskväder på sveanska sidan af sundet. Hela denna färd blef liksom ett uamladt uttryck af den »folklighet», som omgaf dessa båda furstim och särskildt kung Carl — äfven i Danmark. lock bör man ej häller nu förgäta, att det danska folket, i samma mån det kände sig stå på osäker grund, fäste allt störro förhoppningar på Sverges stöd och i svenske kungen råg landets hjälpare. Att säkerligen de allra flesta danskar umn dnna något ensidiga — ehuru på grund af landets ställning ingalunda oförklarliga — synpunkt betraktade den skandinaviska rörelsen, ligger i ganska öppen dag. Skandinavismen», yttrade också Ploug i sitt ’Fædreland’, vr ucceptabel kun da den forsvarer vore Grændser.»