1I KÖPENHAMN 1862. 397 Emellertid täflade nu kung och folk om att värdigt och fästligt emottaga den så skandinaviskt sinnade grannkonungen. Ett hundra ridande bönder eskorterade hans vagn ända till Postgaardstenen, ungefär 3/ mil från Fredensborg, där Fredrik VII själf ridande mötte honom med en lysande stab, hvarefter de båda redo tillbaka till slottet. Efter taffeln afbrändes på aftonen ett »brilliant» fyrvärkeri, folkmängdens jubel för de båda konungarne var stort, och kung Fredrik yttrade till mängden: »I veten, huru rördt mitt hjärta är i detta ögonblick, då jag har en så trofast vän vid min sida som min broder konung Carl. Låtom oss alla bedja Gud bevara konungen, min älskade broder konung Carl den femtonde — — —.» Följande dag företogs ett triumf-intåg i det högtidsklädda Köpenhamn. Hvarje hus från Vesterport till arfprinsens palats i Bredgade var dekoreradt med flaggor, grönt och valspråk, alla symboliska — exempelvis öfver en äreport i Bredgade: »Hil Nordens Haab, dets Kongers Broderpagt.» I Falkonéralléen voro äreportar resta med inskriptioner: »Ved Eder vorde Norden stærkt og frit igen!» — och: »Hil Friheds Giver, Hil hans kongelige Ven!» En annan dekoration i Östergade hade till devis: Velkommen hid til Axelstad Kong Carl og Frederik Folkekjære! Jer komme vorde skal et Blad I Kröniken till Nordens Ere. I Kraft af Kjærlighedens Baand Og Loven, som skal Landet bygge, Hersk over Norden Haand i Haand, Dets Held og Hæder att betrygge. De båda konungarne måste åka fot för fot i folkträngseln, tills de slutligen hunno Christiansborgs slott. Därifrån gingo de till den stora fästbanketten på Börsen, dit de voro inbjudna af borgerskapet och där alla folkklasser voro representerade vid bordet. För den skål, som utbragtes för kung Carl, tackade denne med skandinaviska kraftord, men hjärtligt och varmt: