Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK VII. 415
Då man känner det förhållande, hvari kammarherre
Berling stått till grefvinnan Danner före hennes giftermål, samt
den andel, han hade uti att detta giftermål kom till stånd, är
det ej svårt att finna sambandet mellan den svenskvänliga
ministèren Halls fordringar och grefvinnan Danners hat till
konungen af Sverge.
Tydligt är således, att konung Fredriks sista äktenskap
långt ifrån bidrog att öka eller stärka vänskapen mellan de
båda konungarne. —
Vi hafva redan påpekat åtskilliga, om också icke
grundväsentliga, ej häller i karaktärerna djupt liggande,
beröringspunkter emellan Skandinaviens båda konungar. Ännu ett
personligt drag fanns emellertid, som var gemensamt för dem,
nämligen den kärlek, de visade sina folks forntid och minnesmärken.
Carl XV:s samlareifver är allmänt känd, och vårt
nationalmuseum har genom hans testamente blifvit riktadt med en
oerhörd mängd dyrbara föremål från skilda tider och länder.
Men ehuru hans intresse kanske förnämligast rörde sig kring
keramiska samlingar, konstföremål, taflor m. m., var det dock
äfven vaket för egentliga fornlämningar; så var det ju t. ex.
på hans bekostnad, som de storartade gräfningarna i Upsala
högar anställdes 1846—1847.
Vid denna tid hade också Sverges forntid uti Axel Emanuel
Holmberg fått sin fräjdade målsman. Vandrande omkring från
ort till ort, än bortrödjande vildväxter från ättehögar, än
upphjälpande lutande minneshällar, än petande mossan ur
igengrodda runor, sökte han öfverallt väcka pietet och intresse för
de gamla minnesmärkena. Skrift efter skrift i detta syfte
utgafs af honom, till dess hans arbete om »Nordbon i
hednatiden» spred en mera allmän kännedom om forntiden. Något
senare uppträdde Sven Nilsson med de stora resultaten af sina
forskningar, och 1863 reste Richard Dybeck omkring i landet,
upptäckte och tolkade runstenar, väckte intresse för fornsvensk
sång och stiftade till och med en svensk fornsångförening med
både literärt och musikaliskt syfte.
Studiet af Nordens forntid var emellertid ej längre
inskränkt endast till den s. k. lärda världen, utan snart sagdt
hvarje bildad person omfattade detsamma med ifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0423.html