- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
415

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIK VII. 415 Då man känner det förhållande, hvari kammarherre Berling stått till grefvinnan Danner före hennes giftermål, samt den andel, han hade uti att detta giftermål kom till stånd, är det ej svårt att finna sambandet mellan den svenskvänliga ministèren Halls fordringar och grefvinnan Danners hat till konungen af Sverge. Tydligt är således, att konung Fredriks sista äktenskap långt ifrån bidrog att öka eller stärka vänskapen mellan de båda konungarne. — Vi hafva redan påpekat åtskilliga, om också icke grundväsentliga, ej häller i karaktärerna djupt liggande, beröringspunkter emellan Skandinaviens båda konungar. Ännu ett personligt drag fanns emellertid, som var gemensamt för dem, nämligen den kärlek, de visade sina folks forntid och minnesmärken. Carl XV:s samlareifver är allmänt känd, och vårt nationalmuseum har genom hans testamente blifvit riktadt med en oerhörd mängd dyrbara föremål från skilda tider och länder. Men ehuru hans intresse kanske förnämligast rörde sig kring keramiska samlingar, konstföremål, taflor m. m., var det dock äfven vaket för egentliga fornlämningar; så var det ju t. ex. på hans bekostnad, som de storartade gräfningarna i Upsala högar anställdes 1846—1847. Vid denna tid hade också Sverges forntid uti Axel Emanuel Holmberg fått sin fräjdade målsman. Vandrande omkring från ort till ort, än bortrödjande vildväxter från ättehögar, än upphjälpande lutande minneshällar, än petande mossan ur igengrodda runor, sökte han öfverallt väcka pietet och intresse för de gamla minnesmärkena. Skrift efter skrift i detta syfte utgafs af honom, till dess hans arbete om »Nordbon i hednatiden» spred en mera allmän kännedom om forntiden. Något senare uppträdde Sven Nilsson med de stora resultaten af sina forskningar, och 1863 reste Richard Dybeck omkring i landet, upptäckte och tolkade runstenar, väckte intresse för fornsvensk sång och stiftade till och med en svensk fornsångförening med både literärt och musikaliskt syfte. Studiet af Nordens forntid var emellertid ej längre inskränkt endast till den s. k. lärda världen, utan snart sagdt hvarje bildad person omfattade detsamma med ifver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free