424 MISSUPPFATTNING AF CARL XV S8ÅSOM SKANDINAVISK POLITIKER. slappet, eller som hans Karakterstyrke ikke har svaret til hans Begavelse 1. Danmark skylder ham et vemodigt og kjærligt Minde. Han har holdt ikke blot af vor afdöde Konge Frederik den Syvende som sin Ven og Broder, men ogsaa af vort Land og vort Folk. Det var ikke hans Villie, der fattedes, da vi var i Nöd, men det var Makten til at udföre den — — —1» Vi hålla på goda skäl före, att ofvannämda tidnings ledande män voro så väl invigda i de värkliga förhållandena, att de funno klokast att på allt sätt söka uppamma och fastslå den tankegången, att Carl XV, genom sin vacklande hållning — för att ej säga svekfullhet — och sin andliga och fysiska slapphet (vid en tidpunkt, då denne konung ännu befann sig i sin bästa kraft) ej förmådde öfvervinna de hinder, svenska regeringen lade i hans väg med hänsyn till hjälp åt Danmark. Äfven om Carl XV värkligen i sin skandinaviska politik är en tragisk personlighet, ligger emellertid tragiken icke blott i förolyckandet af närda förhoppningar, utan också däri, att hans ärligt skandinaviska sinnelag törnade mot en länge maskerad politisk oärlighet hos representanterna för det folk, hvars välgång och seger han så högt önskade. Att sålunda båda dessa här ofvan i korthet framställda uppfattningar — såväl den svenska som den danska — äro i väsentliga stycken alldeles oriktiga, eller att kung Carl såsom nordisk politiker hvarken var en svärmare eller en emot Danmark allt annat än ordhållig man, har funnit stöd i åtskilliga punkter af herr v. Qvantens kända tidskriftsartiklar 2. En hvar, som dessutom vill göra sig besvär att uppmärk- samt genomläsa doktor Thorsöes omfångsrika värk om Fredrik VII, skall äfven med lätthet komma till samma resultat. Också undviker sistnämde författare, sannolikt fullt medveten om, på hvilken sida den svaga punkten står att finna, hvarje nedsättande och förhastad dom om Carl XV. Men innan vi ytterligare söka sätta Carl XV:s danska politik i det ljus, hvari den enligt vår mening rätteligen bör 1 Kurs. af oss. 2 »Dagens Krönika» 1889.