NOVEMBERFÖRFATTNINGEN OCH CARL XV:S TRONTAL DEN 8 DEC. 435 Holstein, var icke en sådan ren formalitet eller likgiltig sak, som danske konseljpresidenten och Ploug velat antyda, ty så länge detta hade gällande kraft, stod ej den »väg» öppen till ernåendet af Holstein, som de danske statsmännen hoppats vinna genom den nya grundlagen af den 18 november. Denna grundlags stora fel var således, att den genom de mer eller mindre hemliga syften, hvilka med densamma voro förknippade, utgjorde en tvåfaldig kränkning af såväl politiska som nationella grundsatser: den var ett brott emot skandinavismens idé, som den föregaf sig tjäna, ty den åsyftade att till skandinaverna knyta tyskt land och tysk befolkning; den var orättvis emot holsteinarne, enär den sårade dem i deras djupt kända och fullt berättigade tyska nationalitetssträfvanden. Och sedda i denna dager blifva Carl XV:s ord i trontalet den 8 december — fyra dagar efter mars-patentets upphäfvande — fullt klara och berättigade: »Det må icke af oss begäras, att vi i rättvisans vågskål skola lägga jämväl vårt svärd utan att beräkna, huruvida ändamålet kan vinnas med de medel, som stå oss till buds.» Dessa ord måste, som vi ofvan antydt, ses i sitt sammanhang med den just då för handen varande situationen, ty då det gäller en invecklad politisk rörelse, är det nödvändigt att bedöma hvarje episod i dess sammanhang med det hela. Gör man detta, så finner man rätta betydelsen af yttrandet af den 8 dec. 1863, hvilket utan tvifvel innebar ej ensamt konungens, utan svenska regeringens tanke i denna sak. Grefve Manderström afgaf åtminstone den 10 dec. till grefve Plessen den förklaring, att Sverge-Norge icke för ögonblicket kunde taga annat än diplomatiska mått och steg till fördel för Danmark. Svenska kabinettets politik var praktiskt skandinavisk och åsyftade en skandinavisk sammanslutning. Men danska regeringen uppställde, då det gällde förbundets afslutande, ett oöfverstigligt hinder för detsamma, nämligen — vi upprepa det ånyo — planen om Holsteins bibehållande. För detta hinder måste Sverge tills vidare draga sig tillbaka. Danska kabinettet kände dock till punkt och pricka rätta skälet, hvarför Sverge intagit en afvaktande och förbehållsam