Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STARKT SKANDINAVIEN. 449
zarväldet gaf sig uttryck i kung Carls rike. 1 Då det
dessutom är en klar sak, att grefve Manderström redan från
början visste, att skandinavismen hade en afgjord motståndare
i Ryssland, skulle han, ifall vetskapen om denna omständighet
kunnat »skrämma» honom, sannolikt alls icke inlåtit sig på
den politik, han under 1863—64 förde.
För Carl XV var emellertid ett enadt och därigenom
starkt Skandinavien Sverges både enda och bästa hjälp emot
den östra grannen. Därmed följde naturligtvis förpliktelsen af
ömsesidig hjälp: ville Sverge-Norge t. ex. påräkna stöd af
Danmarks goda flotta emot Ryssland, så måste de förenade
rikena med sin landmakt hjälpa Danmark emot Tyskland.
Det tyckes oss, som om dessa synpunkter kunde vara
värda att beakta, då fråga är om det hederliga eller
ohederliga uti Sverges och dess konungs uppträdande 1863—64; och
det tyckes oss vidare, som om man ej alltför hastigt borde
instämma i talet om »lättsinne, oklokhet, äfventyrlig politik
och skrämda statsmän», äfven om man trenne decennier efter
ifrågavarande tids händelser kan erkänna, att det varit »bäst
som skett».
Emellertid var kung Carls personliga förhållande till den
nye grannkonungen mycket vänskapligt, ehuru helt naturligt
ej så förtroligt, som det varit till konung Fredrik VII.
Att detta förhållande var grundadt redan före kung
Christians tronbestigning synes af de rykten om en blifvande
förlofning mellan den 11-åriga prinsessan Lovisa och d. v.
prins Christians af Danmark äldste son, hvilka rykten redan
1862 cirkulerade i svenska prässen, efter det den svenska
kungliga familjen denna sommar gästat dåvarande
öfverhof-Öägmästaren Tornérhjeltm på Wrams-Gunnarstorp i Skåne och
1 Det torde ej vara utan intresse att sammanställa norrmännens i det
hela taget svala hållning gent emot skandinavismen med det faktum, att i
detta land aldrig rådt någon särskild antipati emot Ryssland, med hvilket
rike man i Norge, trots Varangerfjordsfaran, ej haft anledning att komma i
sådana konflikter som Sverge sedan århundranden tillbaka.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0457.html