450 KUNG CARL OCH CHRISTIAN IX. där sammanträffat med prins Christian och dennes gemåäl, son och dotter. De vänliga sammankomsterna mellan Nordens konungar fortforo äfven efter 1864; så besökte kung Carl den danske konungen på slottet Bernstorff den 3 augusti 1864; och den 29 juli 1865, samma dag, som Christianstad—Hessleholmsbanan invigdes, ägde åter ett kungamöte rum på Skånes mark, då Christian den nionde gästade kung Carl på Bäckaskog. Det var en allmän önskan vid denna tid, att en vänskap lik den, som förenat Nordens monarker under konung Fredrik VII:s lefnad, äfven nu måtte komma till stånd. Erkändt är det af alla historieskrifvare, att kung Carl efter 1864 ärligt sträfvade efter att återställa förtroendet och det goda förhållandet mellan Sverge och Danmark, och att han gjorde allt för att utjämna den en tid rådande misstämningen. I detta syfte fick han till stånd först den stora skandinaviska industri- och konstutställningen i Stockholm 1866, men ännu mera blef detta syfte vunnet genom hans enda dotters förlofning med kung Christians äldste son, Danmarks kronprins. Förlofningen ägde rum sommaren 1868 på Bäckaskog, 1 men tyckes hafva varit påtänkt långt förut. I Danmark hade en längre tid härskat en viss oro föranledd af ett rykte om prinsessan Lovisas förlofning med en prins af huset Hohenzollern, hvilken förbindelse skulle på grund af släktskap ägt drottningens varma sympati, hvarför- 1 Bland de taflor, som af svenska damer gåfvos såsom brudpresent åt prinsessan Lovisa, fanns äfven en af Edvard Bergh, med motiv från Bäckaskog, föreställande själfva slottet med den närmaste delen af parken och den väldiga lind, i skydd af hvars täta, till marken nående löfvärk Danmarks kronprins förlofvade sig med Sverges konungadotter: man ser det unga paret arm i arm komma ut ur denna naturliga löfsal. — En person, som vid denna tid var med kung Carl på Bäckaskog, har berättat oss, att så fort konungen fick veta förlofningen, beiïllde han alla vagnarna fram, hvarefter den kungliga familjen och hela uppvaktningen åkte ut till en af kung Carls kära »fölhagar», där först de mera närstående af omgifningen och sedan hela betjäningen på Bäckaskog fingo frambära sin lyckönskan till de nyförlofvade.