Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK PÅ I860-TALETS INRE SKAPLYNNE. 455
äldsto dotterson, Danmarks blifvande konung, vid hvars dop
i Köpenhamn d. 31 okt. 1870 han var närvarande.
Sina öfriga barnbarn fick *kung Carl aldrig den glädjen
att se. Helt visst skulle åsynen af den friska, hurtiga
syskonkretsen icke blott fägnat honom, utan ock i mycket gifvit
honom ersättning för den förlust, som genom hans ende sons
död drabbat honom.
* *
*
1860-talets historia måste tilltala hvarje uppmärksam
iakttagare; friskhet och frisinne präglade både händelser och de
tongifvande männens ord och handlingar. En viss ideell
lyftning gjorde sig förnimbar i tankar och sträfvanden, och det
var, som om det tillitsfulla hoppet fått ny vingstyrka: man
ville liksom i flygande fart gripa de skimrande mål, man såg
hägra på utvecklingens och framåtskridandets bana. Men
blicken var ej lika skärpt för de mellanliggande hindren, och
måhända betänkte man ej alltid, att folken behöfva tid för att
göra sig fullt förtrogna med de idéer, uppgifter och former,
hvilka äro ett uttryck af en ny tidsanda.
Det är insikten om och den instinktlika förnimmelsen af
detta, som påtryckt nutidens människor en annan stämpel:
man hyser en viss fruktan för att låta sig hänföras af stora
mål, som ju törhända kunde varda bristande illusioner; man
ställer sig skeptisk gent emot idealismens och den eldiga
hänförelsens män, emedan man så ofta sett, att dessas
kraftyttringar icke stått i säker proportion till deras värkliga förmåga
eller till tidsförhållandena och därför förblifvit i så mycket
ofullbordade ansatser.
Tiden har blifvit en bärgvandrare lik, hvilken mindre har
i sikte den lockande fjällspetsen, men dess mera de många
mellanliggande, svåröfverstigliga myrmarkerna.
Det är icke lika stämningsfullt och sporrande att
genomvandra dessa senare, men det är icke dess mindre
nödvändigt, och därför torde den i viss mån nedåtgående rörelse,
som utmärker vår egen nutid i jämförelse med 1860-talets
käcka uppåtsträfvande, dock vara blott den nödvändiga
dalvägen till en ny och måhända högre fjällspets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0463.html