- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
455

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERBLICK PÅ I860-TALETS INRE SKAPLYNNE. 455 äldsto dotterson, Danmarks blifvande konung, vid hvars dop i Köpenhamn d. 31 okt. 1870 han var närvarande. Sina öfriga barnbarn fick *kung Carl aldrig den glädjen att se. Helt visst skulle åsynen af den friska, hurtiga syskonkretsen icke blott fägnat honom, utan ock i mycket gifvit honom ersättning för den förlust, som genom hans ende sons död drabbat honom. * * * 1860-talets historia måste tilltala hvarje uppmärksam iakttagare; friskhet och frisinne präglade både händelser och de tongifvande männens ord och handlingar. En viss ideell lyftning gjorde sig förnimbar i tankar och sträfvanden, och det var, som om det tillitsfulla hoppet fått ny vingstyrka: man ville liksom i flygande fart gripa de skimrande mål, man såg hägra på utvecklingens och framåtskridandets bana. Men blicken var ej lika skärpt för de mellanliggande hindren, och måhända betänkte man ej alltid, att folken behöfva tid för att göra sig fullt förtrogna med de idéer, uppgifter och former, hvilka äro ett uttryck af en ny tidsanda. Det är insikten om och den instinktlika förnimmelsen af detta, som påtryckt nutidens människor en annan stämpel: man hyser en viss fruktan för att låta sig hänföras af stora mål, som ju törhända kunde varda bristande illusioner; man ställer sig skeptisk gent emot idealismens och den eldiga hänförelsens män, emedan man så ofta sett, att dessas kraftyttringar icke stått i säker proportion till deras värkliga förmåga eller till tidsförhållandena och därför förblifvit i så mycket ofullbordade ansatser. Tiden har blifvit en bärgvandrare lik, hvilken mindre har i sikte den lockande fjällspetsen, men dess mera de många mellanliggande, svåröfverstigliga myrmarkerna. Det är icke lika stämningsfullt och sporrande att genomvandra dessa senare, men det är icke dess mindre nödvändigt, och därför torde den i viss mån nedåtgående rörelse, som utmärker vår egen nutid i jämförelse med 1860-talets käcka uppåtsträfvande, dock vara blott den nödvändiga dalvägen till en ny och måhända högre fjällspets.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free