462 KONSTENS SANNA FÖRUTSÄTTNINGAR. modell och efter vissa fastslagna akademiska regler, hade man börjat hylla den princip, att man inom hvarje konstgren borde återvända till den stora lärarinnan naturen och af henne lära sanning och skönhet. Försök i den vägen hade redan gjorts af målsmännen för den mera ideala riktning, som framalstrat ett historiskt romantiskt måleri i München; den realistiska historiemålningen hade sina atelierer i Belgien; den lyriska genremålningen — folklifsbilden — fann sitt hem i Düsseldorf; Paris var berömdt för den rika, men ensidiga och snart nog manierade utvecklingen i koloristernas teknik. De från Norden utgångna konstnärerna ansågo nu, att medan münchenerskolan velat bygga en tysk nationellt historisk konst utan grundliga studier af själfva lifvet, medan man i Düsseldorf tycktes söka sitt yttersta mål i idylliskt genremåleri, medan Paris saknade enhet i de konstnärliga sträfvandena och endast målareskolan i Belgien hade klar uppfattning Just af naturen såsom lärarinna, så skulle Nordens tre nationer — det var, som sagadt, skandinavismens tid äfven inom konsten — nu hafva sin uppgift att lösa, och man var öfvertygad om att en sådan, till och med ytterst viktig, förelåg. Norden ville icke skapa ett på öfverspända fantasier byggdt historiskt måleri, det där ej hade med nationens värkliga lif att skaffa, icke som münchenerskolan tro sig kunna konstruera historia ur konstnärsfantasien — slikt konstruerande hade i århundradets början äfven ägt rum vid svenska målareakademien, i fall man öfver hufvud taget kan tala om »historisk» konst, då motiven framställa t. ex. »Gustaf III i afsikt att nedsätta sig bredvid en soldat» (tafla af Hillerström 1804) eller kronprins Carl Johan besegrande Napoleon (allegorisk bild af Hultgren 1816), hvilket sker så, att den förre på en fyrspänd vagn, följd af segergudinnan, uppe i molnen åker omkull den senare t. Sträfvandet blef — om ock först så småningom och efter strid mellan olika åsikter — att först lära känna folkets väsen och lynne, innan dess historia kunde skildras, att grunda 1 »Minnesskrift vid hundrafemtioårsfesten i Kongl. Akademien för de fria konsterna» af C. R. Nyblom.