z— TAFLOR, MÅLADE AF CARL XV. 483 Vyen af Ulriksdal är tagen just i den glädjens stund, då otaliga stockholmare strömmat ut i det gröna, ut till kungens eget slott — 1860-talets käraste utflyktsort — för att deltaga i de midsommarsfröjder, som vänta dem där. Närmast i förgrunden på en gräsplan under lummiga träd synes kungliga hofvet vara samladt till midsommarsfäst kring den löfvade stången, bakom framskymtar slottet med sin afstängda lilla idylliska udde, där ingen kunde störa den kungliga familjens privatlif; nära stranden ligga kungens båda »drakskepp» förtöjda; i fonden öppnar sig Edsvikens pittoreska perspektiv — så har kung Carl tjusats af taflan, och så har han målat den på duken. Till »Frejas sten» är motivet taget från en liten vik i Sogn, där den lösa mull, som fjällbäckarna fört med sig från höjderna, bildat en fruktbar liten fläck vid stranden. Detta jordstycke har genom naturens nyck till följd af tillfälliga ojämnheter i fjordens ursprungliga botten, antagit egendomliga former, bildande dels runda, dels ovala gölar, fyllda med vatten, hvilka vid första anblick tyckas vara gräfda af människohand. Bönderna i Norges dalar äro poetiskt anlagda; en sägen finnes om hvarje sällsam klippformation, om de brusande forsarne, om hvarje mera egendomlig naturföreteelse; så ock om denna. Kung Carl kom som krenprins dit 1856; det sällsamma landskapet anslog honom, men kanske ännu mera sägnen om den hedniska Frejas makt, och han fann här ett ypperligt motiv till en af sina bästa taflor. I förgrunden ser man ett väldigt klippblock, Frejas sten, och i mellanplanet vid fjordens strand det enligt sägnen af hedniska makter skapade landet. Bakgrunden bildas af en krans af Sogns väldiga fjäll, det ena förtonande bakom det andra — äkta nordiskt, äkta norskt. Ett par af hans första taflor voro »Vy af Framnäs» samt »Upsala domkyrka och Fyriså». Hans sista tafla — »Vid skogsbäcken» — står ännu på staffliet, som är flyttadt från den egentliga atelier, han låtit åt sig inreda, in i hans skrifrum på Ulriksdal.