484 FOSTERLÄNDSKA MOTIV TILL CARL XV.S TAFLOR. Man igenkänner de raska dragen, men penseln föll ur den för tidigt domnade handen, och taflan blef ofullbordad; palett och penslar ligga ännu på det lilla målarskåpet bredvid staffliet, och den lätta, grå, af färg nedfläckade målarrocken hänger öfver en stolrygg — man tycker sig nästan kunna vänta att få höra den kunglige konstnärens raska steg, att få se honom inträda för att på sitt lifliga sätt taga itu med att hjälpa upp »skogen» och pensla ut »luften» — men färgerna på paletten äro förtorkade, slottet är tyst och öde, och det öfvergifna rummet, hvars väggar prydas med tvänne andra stora taflor af kung Carl, vyer från hans båda kära slott Ulriksdal och Bäckaskog, 1 gör ett djupt vemodigt intryck. Af hvad vi här meddelat framgår, att kung Carls motiv till taflor voro helt och hållet fosterländska: svenska och kanske företrädesvis norska landskap i sommarfägring eller vinterdräkt. Sa vidt vi veta, gifves det ej en enda tafla af hans hand med utländskt ämne, och vi tro oss kunna påstå, att någon sådan knappast finnes. Under sina många resor i Sverge och Norge använde han nlitigt ritstiftet, gjorde utkast och tog skizzer, hvilka sedan i ateliern omarbetades och anordnades — detta senare oftast under lärarens eller rådgifvarens ledning. Dessa resor gåfvo honom mer än blott pittoreska motiv. Begåfvad som han var med diktar- och konstnärsnatur, väcktes eller rättare stärktes genom dem hans djupa kärlek till allt nordiskt, utvecklades hos honom en värkligt nationell uppfattning af de länder, hvilkas konung han var. Han så att säga inristade i sitt hjärta all deras milda vemodiga eller storslagna skönhet, hvilken han sedan återgaf med färger ännu bättre än med ord. Hans nordiska taflor äro i själfva värket emdast värklighetsskildrande poem, som tillräckligt tala om konstnärens sinnelag. Han behandlade, som sagdt, såväl sommar- som vinterhnuskap; under någon tid älskade han mest vida utsikter öfver sji och stränder — i förgrunden någon reslig, yfvig gammal fura vid någon skroflig klippa och bakgrunden vid i mild turtunande dager —; tidtals åter valde han mera instängda 1 Den senare finnes återgifven i detta arbete, sid. 165.