486 KUNG CARL OCH PROFESSOR BOKLUND. Boklund infann sig då regelbundet, men ofta kallades han till konungen äfven på andra dagar, ibland hvarje dag, då det var riktigt brådtom med någon tafla, som kungen ville måla färdig till någon bestämd dag. Vid sådana tillfällen arbetade kung Carl oafbrutet i många timmar, ofta till dess skymningen inbröt. Boklunds uppgift var dels att granska och kriticera hvad kungen målat på »egen hand» sedan föregående »lektion», dels att hela tiden, kungen målade, stå bakom honom och gifva råd; men sin pensel förde kung Carl själf och tillät ej någon annan att röra den. De ofvan omnämda små annotationsböcker, professor Boklund efterlämnat, gifva en lefvande inblick i kung Carls konstnärsvärksamhet; de gifva dessutom i korta drag en träffande bild äfven af den vänlige kungens personlighet, hans dagliga sysselsättning, hans besök i konstakademi och på muséer m. m., men de lämna också antydningar om de dystra sista åren, då hans sjukdom snabbt och häjdlöst fullbordade sitt förstörelsevärk. Vi anse dessa små notiser i all deras enkelhet och oaktadt de ej innehålla några särskildt märkvärdiga saker vara rätt värderika, dels såsom det bästa af alla bevis för att kung Carl själf målade sina taflor och i bokstaflig mening arbetade på dem, dels såsom belysande hans väsen i öfrigt och hans förhållande till den trogne konstnärsvän, som nedskrifvit dem. Vi anse oss därför böra meddela en del af dem i deras ursprungliga, friska form, stämplad af dagens stämning och intryck. Må vara, att en viss enformighet gör sig gällande i dem, men denna torde ej förtaga intresset. Med afsikt meddela vi en följd af dessa notiser från ett ett par års tid, ty någon föreställning om kung Carls arbetssätt kan endast vinnas genom att under någon tid, dag efter dag, månad efter månad följa hans dagliga sysselsättningar, och det är detta, professor Boklunds anteckningar tillåta oss utt göra. Vi välja således några utdrag från de sista åren af kung Farls lif, 1868—1872: