KUNG CARL OCH PROFESSOR BOKLUND. 485 motiv, skogsinteriörer med många trädstammar, med en bäck eller en skogsväg. Luft och björkar förorsakade honom mycket bryderi liksom öfver hufvud taget alla sådana naturföremål, som kräfde ett mera tålamodspröfvande utarbetande; hans pensel tecknade däremot säkert och i breda drag gran och tall och svenska granitblock. De antydningar, man en och annan gång kan få höra, att kung Carl ej själf utförde sina arbeten, äro fullständigt felaktiga. Ingen tafla af honom finnes, som ej i grund och botten är till såväl motiv som utförande hans eget värk. Den enda direkta »hjälp», han emottog, var den, att »läraren», merendels professor Boklund, efter hans egna utkast gjorde en blyertsskizz till den påtänkta taflan eller hjälpte honom med att anordna de spridda motiven till ett helt. Vi hafva varit i tillfälle att taga närmare kännedom om dessa af Boklund utförda blyertsutkast, hvilka sålunda tjänat kung Carl till ledning. Af professor Boklunds flyktigt nedkastade anteckningar i de små annotationsböcker, i hvilka han för hvarje dag införde en liten notis om sin sysselsättning eller annat af märkligare art, framgår ofta, att skizzerna äro ordnade just efter utkast, dem kungen gjort under en eller annan resa. Dessa Boklunds blyertsskizzer äro oftast mycket flyktiga, och man får stundom anlita hela sin inbillningsförmåga för att kunna förstå, hvad de rätteligen skola föreställa: dagrar, skuggor, konturer, hela stämningen har kung Carl själf inlagt i sitt arbete. I dessa »ledande» skizzers otydliga, raska linier igenkänna vi — ehuru ej utan möda — de första utkasten till hans Ulriksdalstaflor, vidare till en tafla med motiv från drottning Kristinas väg, Melhuus kyrka nära Throndhjem (sedan skänkt till Fredrik VII), Brædagersbacken, (skänkt till »Aha demiet for de skjönne Kunster» i Köpenhamn 1861) Saggat träsk i Lappland (1862), Utsikt öfver Upsala (1862) jämte många andra. Kung Carls »ordinarie» lektionstimmar voro onsdagar och lördagar från elfva eller tolf f. m. till fyra eller fem e. m.