CARL XV, MALMSTRÖM OCH WINGE. 501 Under Malmströms och Winges gemensamma stipendietid i början af 1860-talet, då de båda vistades i Rom, målade den förre sin »Ingeborgs död» och Winge sin »Kraka», hvilka båda köptes af kung Carl. / Vid hemkomsten 1863 blefvo de båda särdeles väl emottagna af kungen och erhöllo snart därefter af honom hvar sin beställning. Winge målade då sin »Hjalmar tager afsked af Örvar Odd efter Samsöslaget» och Malmström sin »Älfvalek». Hufvudfigurerna i förgrunden af den förra taflan voro nära naturlig storlek, och i andra planet syntes en sårad höfding, hvars proportioner voro något för små, hvilket stötte ögat och störde harmonien i taflan, som på ett staffli blifvit af konstnären dagen förut uppställd i kungens atelier. Då Winge sedan infann sig här, fann han till sin häpnad den sårade vikingen försvunnen. »Men hvar är Olof?» frågade han bestört. »Han är död», svarade kung Carl leende, »jag har målat öfver och begrafvit honom i mor. — — —». Konstnären yttrade ingenting, men tänkte troligen, att han åtminstone borde hafva blifvit bjuden till jordfästningen. Det hände understundom Malmström, att något af hans fullbordade arbeten ej syntes honom motsvara den poetiska tanke, han hyst, den syn, han sett i sin fantasi. I Paris genomborrade han i en sådan missmodets stund den halffärdiga duken till den sedan åter påbörjade väldiga taflan »Bråvallaslaget». Då han 1866 såg sin »Älfvalek» på utställningen i Stockholm, kände han sig ej nöjd med densamma och ville därför återtaga den, hvilket han dock icke kunde få. Han beslöt då att måla en ny — densamma som nu finnes på nationalmuseum. — Därefter anhöll han att få visa den för kungen och att, om den godkändes, få utbyta den mot den första. »Ja visst f—n är den här ännu bättre, och den skall jag ha, men inte får du den andra tillbaka för det», var kungens svar. Denne önskade, att konstnären skulle sätta till några