500 CARL XV, MALMSTRÖM OCH WINGE. En varm sommardag hade Boklund, under det han skulle omkläda sig till den kungliga taffeln, i mycket lätt kostym slagit sig ned i stolen framför staffliet i sitt arbetsrum. Plötsligt inträdde kung Carl. Utan att låtsa se den bristfälliga toaletten, gick han bort och satte sig i den stol, från hvilken målaren hastigt rest sig, och fortfor under en lång stund att samtala med denne om den under arbete varande taflan, om dagrar och färgtoner m. m., allt under det målaren barfotad och rak stod bakom. Kungen gick. Men under middagen höjde han plötsligt glaset och ropade leende tvärs öfver bordet, medan skalken lyste ur hans ögon: »Skål Bokis! Du förkylde dig väl inte nyss!» Huru sorgen öfver kung Carls död fullständigt bröt professor Boklunds hälsa, är redan berättadt. — Boklunds små dagboksnotiser hafva redan antydt kung Carls samarbete med Aug. Malmström. Hans första sammanträffande med denne, liksom antagligen ock med Winge, skedde år 1855 i målarakademiens skola, den han ofta besökte. Hans af Nordens myter hänförda sinne tilltalades genast af den likartade uppfattning af det nordiska, han vid denna tid fann hos ofvannämda båda målare, hvilka allt framgent hos honom åtnjöto ett visst företräde framför de andra figurmålarne 1. Winge hade redan under Carl XV:s kronsprinstid utfört mellan 60—70 stora teckningar till sin höge gynnares nordiska dikter: »Fosterbröderna»2, »En vikingasaga» och »Heidi Gylfes dotter». 1 Såsom utmärkande för den likhet i uppfattning af Nordens sagotid, som fanns hos Carl XV och de af honom så mycket gynnade konstnärerna, Malmström och Winge, vilja vi påpeka den tillfälligheten, att ungefär samti- digt med att kungen diktade om Hjalmar, Orvar Odd och Ingeborg, må- . lade de båda konstnärerna sina taflor med motiv ur denna saga. 2 Denna kung Carls första berättelse utkom äfven i en upplaga, försedd med illustrationer, utförda antingen af honom och Dardel tillsammans eller af den senare ensam; de nordiska vikingarne förekomma här utstyrda i grekiska hjälmar, sandaler m. m., hvilka vida mera påminna om Jason och Theseus än bärsärkar från gamla »Svithiod».