532 BETYDELSEN FÖR KONSTEN OCH KONSTNÄRERNA AF CARL XV:8 DÖD. Han värt öppna öga hade Och värt veka, stora hjärta : Därför går i konstnärskretsen Djupt en skakning utaf smärta. Rese brödrafolken kungen Större, bättre ärestoder! Vi ha’ rest i våra hjärtan Bilden af en vän och broder. Kung Carls förtidiga bortgång var dock enligt vår tanke mera en oersättlig förlust för de då lefvande svenske konstnärerna än för svenska konsten i dess helhet. Ty onekligt är det, att denna sedan kung Carls dagar gått framåt med stor kraft och stadgat den »svenska» konstnärskoloniens rykte i världsstaden vid Seinen, ehuru detta skett i en helt annan riktning än den, för hvilken kung Carl och hans samtida arbetade. Den speciellt fornnordiska riktningen betraktas numera såsom en öfvervunnen ståndpunkt; konstnärerna välja ej mera sina motiv från Eddans sägner, ej häller uteslutande från nordiska landskap; de äro fortfarande svenskar i sitt konstnärsskap, men de älska icke därför afstängning från yttre världen; de måla visserligen skånska slättlandskap, lappländska snöfält, taflor ur Sverges storhetstid o. s. v.; men de måla äfven Bretagnes flacka kuster, Pariserbilder, atelierinteriörer, med ett ord motiv af hvad slag som hälst ur nutidslifvet. Och ingen lär väl vilja påstå, att de därför stå på en lägre ståndpunkt vare sig såsom konstnärer eller svenske män. Men den enhet, den sammanhållning, som utmärkte »kung Carls målare» försvann med honom; den krets, hvari han varit medelpunkten, kedjan, i hvilken han bildat »det gyllene låset», splittrades för att aldrig mera så enas. Och mången ung arbetande konstnärsande fick helt visst vid bekämpandet af mötande sväårigheter mer än en gång känna, att den stödjande, gifmilda handen, att konungen med det varma och deltagande intresset var borta. * 5