CARL XV:8 PLANER TILL STOCKHOLMS FÖRSKÖNANDE. 533 Med honom försvann äfven de stora planer, han hade till konstens främjande i Sverge. Särskildt drömde han om att bilda ett nordiskt nationalmuseum för uteslutande nordisk konst; men äfven den planen öfverkorsades af döden; det är i konsten, som i politiken: allt, hvad han äfven i detta hänseende varmast önskade, skulle aldrig nå det omfång han drömt sig. Han ifrade mycket för och talade ofta om att väggarne i nationalmuseum ej finge förbli nakna, utan borde prydas med frescomålningar; planen till dessa skulle han själf uppgöra. »Jag har det alltsammans här i mitt hufvud», brukade han säga härom, pekande på pannan. Till hans käraste drömmar hörde äfven den om Stockholms stads förskönande. Han var, som han en gång själf uttryckte sig, en så »inkarnerad stockholmare», att alla andra Europas hufvudstäder vid jämförelse med hans egen fingo stå tillbaka för denna. Och vid Stockholms stadsfullmäktiges fästmiddag den 4 november 1864 — halfsekeldagen af föreningen med Norge — yttrade konungen i en skål för Stockholms stad. »Jag är van att älska denna stad, där Mälaren förenar sig med Österhafvets fria våg — — — Mäå detta samhälle gå i spetsen för allt ädelt och skönt!» Och att själfva staden skulle utvecklas i skönhet, önskade han, som sagdt, lifligt och hvälfde i sitt sinne till och med planer att själf söka åstadkomma penningmedel därtill. Hans tanke var, att en gata borde läggas från västra slottsflygeln till Riddarhustorget; slottet skulle då komma att framstå fritt från denna sida, hvarjämte en annan gata skulle gå från södra slottsporten ned till slussen, »staden» skulle ombyggas, kåkarne på Helgeandsholmen rifvas och denna plats förvandlas till plantering. I början af 1860-talet offentliggjordes i Stockholm en plan till ombyggnad af »staden inom broarne», utarbetad och utgifven i bokform af byggmästaren A. E. Rudberg, hvilken äfven tillvärkade en papiermachèmodell af den förskönade staden. — Denna plan tilltalade lifligt kung Carl och öfverensstämde i det allra närmaste med hans egna tankar; då