564 *o, JAG FÖRSTÅR DIG.» Kung Carl utbrister i poemet: »O jag förstår dig»: »O jag förstär dig, sol, som tågar Så evigt ung från tid till tid, Du vill, att Norden åter vågar Föryngrad träda fram till strid — — — Den gamla skymfen vi utplåna, För fosterbröders frihet vi Ej tidens hycklartunga låna, Men svärdens klang vårt språk skall bli. Härvid tänker han ingalunda på Danmark; han tänker uteslutande på Finland; dikten är skrifven 1854 — i Krimkrigets dagar — och dess författare är gripen af samma begär efter »hämd mot Österns Goliath», som under 1850-talet eldade Talis Qvalis, Braun och andra svenske skalder. Diktens ursprungliga rubrik är: »Sveas syster Finland», och de strofer, som i den 1863 utgifna diktsamlingen hafva följande lydelse: Du komme gärna, välkänd fara, Med bragden till din följesven, Att lära hvar fientlig skara, Hur skarpa stålet biter än! Och skallar bröders rop till oss Utöfver hafvets blåa våg o. s. v. — dessa strofer hafva ursprungligen ägt en något annan, kung Carls sinnelag långt mera kännetecknande form; i den dagbok, hvari han 1854 nedskrifvit poemet, heter det nämligen: Du komme gärna, välkänd fara, Med kylig död till följesven! Välkommen till oss, Österns skara! Det skarpa stålet biter än. Men skallar bröders rop till oss Utöfver skummig Baltisk våg o. s. v. De känslor, Carl XV i denna dikt af 1854 uttalade gent emot Finland och Ryssland, hade helt visst icke undergått någon förändring vid den tidpunkt, då ofvanstående poem