EN RECENSENT OM CARL XV:S DIKTER 1863. 563 »Det är naturligtvis med en något underlig känsla», yttrade sig också en af de förste recensenterna, »man slår upp en sådan volym, ty dels lefver hos mången den gamla tron, att en konung, en man, som måste se lifvet från samhällets höjder, ej kan betrakta det på samma sätt som vi, hvarför mången kanske väntat få se en okänd tankevärld för sig öppnad; dels äro konungarne sällan lyckliga skalder. Efter genomläsningen af här ifrågavarande diktsamling finner man dock dessa sina förut tillbakahållna tankar jäfvade. Af konun- gen se vi icke något spår, men väl af människan — — —. Detta närmar oss ännu mera till diktaren, och hans läsare stå redan med honom på en förtrolig fot — — —.» I Norge ordade man om »ossiansk patos» med anledning af de »nordiska» dikterna, och i Sverge fäste man sig särskildt vid de små, af innerlig känsla mättade lyriskt rena småstycken, som afsluta samlingen. Man hade också skäl därtill, ty kanske för första gången blottar kung Carl här för allmänheten, hvad den äljes ej så lätt anat, och hvad han själf så omsorgsfullt sökte dölja för världen: sitt djupt kända tungsinne. Det klappande människohjärtats sorg eller glädje, dess hopp och längtan, kärlek och tro, allt framkommer här okonstladt och utan konventionella fraser. De flesta af dessa smärre dikter äro skrifna ett tiotal år före utgifvandet, således i början af 1850-talet. Det är alltså ej korrekt att, som hittills skett, antaga, det den första och andra af dessa direkt åsyfta de politiska händelserna och krigsutsikterna i början af 1860-talet, särskildt hvad Danmark beträffar. 1 Den melodiskt smekande formen i flera af Carl XV:s lyriska smådikter har lockat åtskilliga kompositörer, mer eller mindre kända, att till dem sätta musik. Redan 1863 utkom sålunda melodier till »Höstafsked från Drottningholm» och »Hjärtats hem» af Axel Ingelius; 1864 likaledes musik till »Hjärtats hem» af C. Norelius; 1865 »Vär», »Du blifver dock densamma», »Kvällen» med musik af J. Jacobsson. Särdeles vacker musik har af F. W. Klint blifvit satt till »Hjärtats hem», och äfven af den berömde norske musikdiktaren I. S. Svendsen finnes en sång till täxt af Carl XV: »Aftonröster».