566 *MITT HJÄRTAS HEM». tet öfverskriften »till L.» Den har föranledt en tysk skildrare att utbrista, det Carl XV besjöng sin gemål »lika skönt och glödande, som kastellanen af Couci damen af Faël». Jämförelsen är alldeles oriktig. I kung Carls känslor för sin drottning ligger intet af trubadurens trånande suckan. De äro präglade af stor innerlighet, uppriktig ömhet, obegränsadt förtroende och framför allt af djup vördnad — med ett ord af lugn hängifvenhet, men ej af kärleksglöd. Det finnes för öfrigt i denna dikt något, som erinrar om Schillers af »Sehnsucht» fyllda dikt »die Erwartung»: Hör ich das Pförtchen nicht gehen? Hat nicht der Riegel geklirrt? o. s. v. Till dessa tvänne dikter, ägnade drottning Lovisa och den i förtid bortryckte sonen, återkomma vi. Den mest bekanta kanske af alla kung Carls dikter är otvifvelaktigt »Mitt hjärtas hem»; den har blifvit öfversatt på flera språk och ständigt anförd såsom bevis på det »goda» hjärtelaget hos den så rikt begåfvade nordiske konungen, och mera än en svensk minnestecknare 1 har förklarat den värdig att stå vid sidan af de främste skalders bästa dikter. Sanningen kräfver dock, att man om denna dikt yttrar, hvad som redan nu, 1863, sades t. ex. om »Heidi» och hvad som senare angående andra dikter af kung Carl skulle komma att betonas så starkt: dikten är ej själfständig. Den är såväl till form som hufvudtanke en efterbildning af Dahlgrens »mitt hem», ehuru den samtida kritiken oss veterligt ej fäste uppmärksamheten därvid. Endast från ett håll rönte denna dikt någon opposition, nämligen af den kvickaste och hvassaste satiriker 1860-talet ägde: Johan Gustaf Schultz, som skref en parodi öfver densamma och kallade den »En glad själs hem».2 Parodien förefaller oss emellertid vara en af den berömde skämtarens mindre lyckade. 1 C. T. Odhner: Till minne af konung Carl XV; H. Wieselgren i 2Nordisk Familjebok» m. fi. 2 »Värjhugg och Nålsting, In- och utfall i zigzag» af Johan Gustaf Schultz, utgifna af Birger Schöldström.