ALLVARET I DROTTNING LOVISAS KARAKTÄR. 605 Denna uppfostran lade äfven fröet till den kristna tro och åskådning, hvilken hon från barndomen lifligt omfattade, och som för henne blef en uppehållande makt i lifvet. Bibeln skattade hon också alltid sedermera högst bland alla böcker, och synnerlig förkärlek hade hon för Davids salmer; särskildt tilltalades hon af de i svenska salmboken befintliga båda salmerna 251: »Hvad min Gud vill, det alltid sker, Hans vilja är den bästa» o. s. v. samt 254: »Hvad Gudi täckes är mig täckt, ehvad hälst är på färde o. s. v. Hennes förkärlek för dessa salmer bär vittnesbörd om att hon för sin egen personliga del förstod, hvad som innebäres i dessa salmers öfverskrift: glädje i Gud och förnöjsamhet. Om detta hennes förtröstansfulla sinnelag vittnade äfven de almanackor, i hvilka hon brukade göra små anteckningar. På årets första dag ditskref hon vanligen en bön till Gud om hjälp, och på den sista ett tack för all den lycka, året bragt henne, men framför allt ett tack för det hennes käraste blifvit henne bevarade, och af dessa i synnerhet de två, som stodo hennes hjärta närmast, den älskade gemålen och den enda dottern 1. Som helt ung hade hon med förkärlek fäst sig vid en salm eller »hymne au Sauveur», hvilken hon infört i en liten bok, hvari hon antecknat allt det, hon som barn tyckt mest om att läsa eller lära; denna salm innehöll bl. a. följande värser: Qui me donnera dans la vie Paix et bonheur? C'est l’ami divin que je prie, C'’est mon Sauveur. Et bien que je ne sois encore Qu’un faible enfant, Ce Sauveur que mon åme adore Toujours m’entend. I voit quand je verse des larmes Ou suis joyeux; H peut dissiper mes alarmes En tous les lieux. 1 »Strödda anteckningar ur Drottning Lovisas lif».