DROTTNING LOVISAS PRAKTISKA DUGLIGHET. 611 Detta blef för hennes framtida utveckling af icke ringa betydelse; det grundade hos henne ett starkt minne för de obetydligaste detaljer samt ett utprägladt ordningssinne. Den germanska huslighet, hvarvid hon så tidigt vandes, bibragte henne äfven en sällsynt förmåga att hjälpa sig själf och att lägga hand vid saker, till hvilka väl äljes en person i hennes ställning ej nedlät sig; så var det t. ex. ingenting ovanligt, att drottningen, hällre än att tillkalla hjälp, själf lade sig på knä framför en kakelugn och sökte blåsa eld i en slocknad brasa eller påtände densamma genom att lägga in nytt bränsle, bestående, i brist på annat, af gamla bref eller papper. Men framför allt gjorde den sunda uppfostran, hon som barn åtnjöt, henne till denna praktiskt kloka och omtänksamma kvinna, som med all rätt intog en hedersplats äfven bland Sverges bästa husmödrar. Under den kungliga familjens vistelse på Ulriksdal och Bäckaskog, där den förde ett så enkelt lif, besökte drottning Lovisa flitigt både kök och mäjeri, och hon fordrade alltid, att den största ordning och prydlighet skulle råda därstädes. Det kunde på Bäckaskog hända, att kungen under sin tidiga morgonpromenad oväntadt tittade in genom dörren till mäjeriet och — ifall allt ej var så redo för inspektion, som det borde — med en vänlig nick sade: »Det är inte så farligt, det är bara jag — men drottningen kommer vid den och den tiden, och då får här vara fint!» Den innerliga kärlek och vördnad, hvarmed, som vi i annat sammanhang omnämnt, de kvarlefvande tjänarne på dessa ställen ännu tala om sitt forna höga husbondfolk, vittna om, huru hon uppfattade just sitt husmoderliga kall. Om alla, som tillhörde hennes omgifning, bar hon omsorg; hennes godhet och omtanke tröttnade aldrig; med alla, äfven den ringaste, var hon personligen bekant, och kunde hon bereda någon en glädje, försummade hon det aldrig, om det så endast vore att vid hemkomsten från sin dagliga promenad berätta, att hon mött en eller annan anhörig till någon af hennes närmaste omgifning. Hon ägde nämligen en underbar förmåga att, ehuru närsynt, se och igenkänna alla. Det kunde stundom