» 612 DROTTNING LOVISAS GODA HJÄRTA. hända, att hon vid hemkomsten leende yttrade: »I dag har jag inte sett någon annan bekant än Leo.» Och »Leo» var en liten hund, tillhörig en syster till en af hennes kammarfruar! — Fick drottningen tillfälligtvis höra, att någon af dessa senare väntade främmande, hände det ofta, att hon lät sända en dessert eller efterrätt såsom en vänlig hälsning. En gång hände det till och med, att hon, då en familjefäst skulle firas hos en kammarfru, på hvilken hon satte högt värde, själf infann sig för »att se, huru det var dukadt», medförande frukter och konfektyrer i mängd. Och då hon tyckte, att bordet var så stort, att uppassningen borde vara därefter, sände hon sin egen garderobslakej att vara behjälplig vid serveringen. Vid tacksägelsen härför, berättar vår sagesman, »strålade hennes ögon af nöje, och i sådana stunder gjorde dessa ’8jälens speglar’ henne värkligt vacker». Under sina långa och många resor gjorde hon allt, hvad hon kunde, för att de henne följande damerna skulle så mycket som möjligt få se den omgifvande naturen; hon tvekade aldrig att undvara hjälp eller ändra timmen för toaletten för att bereda tillfälle härtill, och hon blef ej nöjd, när hennes omgifning ansåg sig pliktig att ej allt för ofta begagna det mer än välvilliga anbudet. »Och denna välvilja och godhet, som på intet vis liknade nedlåtenhet», — har en person, som under många år vistades i drottning Lovisas närhet, med rörelse till oss yttrat — »kvarlämnade ocksäå minnen af tacksamhet och kärlek för hela lifvet.» När julen nalkades, visade sig kanske ännu mer än äljes drottning Lovisas omsorg att sprida glädje i så vida kretsar som möjligt. »Ej hade hon med gilädje kunnat fira julen i eget hem, om hon ej förut dragit försorg om, att julljus blifvit tända i mången fattig boning och att hennes kära skyddslingar, de sjuka och döfstumma barnen, också fått smaka julens fröjd». 1 1 »Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn» och »Tysta skolan». Se :Strödda anteckningar ur drottning Lovisas lif.» —