G”5 DROTTNING LOVISA OCH HENNES DOTTER. litet barn lekt med »sessan» och under leken blifvit buren på drottningens axlar; det största nöje bereddes alltid denna. när det då från barnaläpparne Ijöd ett okonstladt och jublande: »mera, mera, stora sessan!» Öfver hufvud taget deltog hon muntert bäåde i lek och dans, då de små regelbundet en gång i veckan voro bjudna till slottet, och hennes närvaro bidrog, att glädjen ännu mera, än äljes skulle hafva varit fallit, »stod högt i tak.» När prinsessan sedan utbytte leken mot mera allvarliga sysselsättningar, följde drottningen uppmärksamt hvarje hennes framsteg; den dag, då 1sessan» hunnit så långt, att ett litet bref, innehållande det af henne själf skrifna enda ordet »mamma», kunde förseglas och afsändas, medförde en fullkomlig glädjehögtid för emottagarinnan, som ej haft en aning om den i all hemlighet inhämtade skriffärdigheten. Längre fram fick prinsessan regelbundna lektioner i alla ämnen, och då bevistade drottningen dessa, så ofta hennes tid tillät detsamma; nu som förut ägnade hon hvarje ledig stund åt sin dotter; som prinsessans rum på Ulriksdal lågo alldeles intill hennes egna, var det henne lättare där än på det kungliga slottet i Stockholm »att med ett vaksamt öga följa prinsessan och stundom under skämt, stundom med allvar gifva henne de råd och tillrättavisningar, af hvilka barndomen i alla lifvets förhållanden är i så stort behof.» Hon var oaktadt sin stora ömhet dock en mycket klok och allvarlig moder, men allt tal om öfverdrifven »stränghet» måste förstummas inför de otaliga bevis, hon gifvit af en inner-Hg moderskärlek. När hennes dotter någon gång insjuknade, lämnade drottningen allt åsido för att stänga sig inne i sjukrummet hos sitt barn och själf vårda och sköta detsamma. Timme efter timme tillbragte hon då vid sin dotters bädd, tyst och stilla, utan att gifva luft åt eller för någon visa kampen och ångesten i sitt inre, om hvilka dock de henne närmast stående voro fullt medvetna. Men när prinsessans tillstånd blef bättre, framlyste också drottningens glädje så mycket starkare, och med skämt och lek, med hela modershjärtats ömhet sökte hon då upplifva och