G42 LIFVET PåÅ ULRIKSDAL Det dröjde i själfva värket endast heh kort tid, innaa kronprins Carl med familj för alltid lämnade Drottningholm såsom hem. Visserligen utbrister Carl XV en gång vid tanken på de 2solstunder» och »sommardagar» af sitt lif, han tillbragt på detta slott: I höstens dimmor minns jag blott din sommar, O Drottningholm med solljus i din famn: Men det oaktadt erhöll detta ställe icke ens närmelsevis för honom den betydelse, som det till det yttre vida anspråkslösare Ulriksdal. Sedan han sommaren 1857 flyttat hit, fullföljdes så smäningom restaureringen, konstskatterna ökades, och slottet fick den prägel af inbjudande vänlig hemtrefnad, som Carl XV tyckte så mycket om. Här tillbragte han, omgifven af sin familj, sina vänner. sina konstskatter och i en härlig natur, sina gladaste och mest sorgfria dagar. 2Här blir man alltid glad», brukade drottning Lovisa yttra, då hon om vårarne återsåg Ulriksdal, och samma känsla erfor också kung Carl hvarje gång han nalkades »Edens vik», vid hvilken hans kära hem låg. Vi välja med afsikt detta ord, ty det är ovedersägligt, att Ulriksdal för kungafamiljen mera var ett värkligt hem än något af de öfriga kungliga slott i Sverge, på hvilka den vistats; med undantag måhända af Bäckaskog, hvars aflägsna läge dock endast tllät kortare uppehåll. På Ulriksdal kunde kung Carl få aflägga den officiella värdighet, som så ofta tryckte honom, få, som han yttrar i en dagbok, »tro sig fri från krona tung» och lefva ett enkelt familjelif. Den tidiga sommarmorgonen fann honom redan ute i den vackra parken, än promenerande med sin gemål och sin dotter, än sysslande med blommor och träd. Den första frukosten mellan 8—9 intogs alltid på »tremanhand», d. v. s. kungen och drottningen jämte den lilla prinsessan voro då allena; detta var också för dem en af dagens bästa stunder,