LIFVET PÅ ULRIKSDAL. 649 »Från stora verandan på Ulriksdal — ligg stilla — lanternor komma strax!» blef drottningens svar. På hennes befallning utställdes sådana längs sjöstranden, fartyget började plaska och lade lyckligt till vid Ulriksdals brygga. Att följande dag emottaga befälhafvarens med stor förvåning blandade tacksägelse var för drottningen ett stort nöje. Den person, som skildrat ofvanstående, berättar också, att hon hösten efter drottningens död for med samma ångbåt till Ulriksdal, hvarvid hon frågade kaptenen, om han kom ihåg denna tiülldragelse. Han svarade genom att visa den frågande sin journal, hvari hon läste: »Den 23 augusti 1868: drottning Lovisa lots.» Ännu flera liknande drag skulle kunna berättas, men de redan anförda vittna tillräckligt om konungaparets flärdfrihet och den nästan idylliska enkelheten i deras lif på Ulriksdal. Äfven här samlade kung Carl ofta omkring sig en krets af valda vänner, bland hvilka, utom vid hofvet anställda officerare, funnos män med kända namn inom många områden af skön konst — målare, sångare, skådespelare m. fl. — och för hvilka kungen, gladast af alla, själf var värd. Stundom firades en från någon sjukdom nyss återställd vän, stundom var det en födelsedag, som utkorade en eller annan till aftonens hedersgäst. Denne hyllades då också med en särskild värsifierad skål — oftast en improvisation af den höge värden själf. Så lyder t. ex. en dylik till Daniel Hwasser, nyss uppkommen från en svår sjukdom: Gamle juvenalen träder Åter in i sluten ring — — — Nu välkommen, efter smärta Kan du här få andas ut, Nytt är rummet, men hvart hjärta Klappar för dig, som förut. Daniel, skål, ej Lethes bölja