PÅ STOCKHOLMS SLOTT. 655 Adolfs torg vettande fönstren. Konungen tog plats midt emot och tog fram ett fodral ur fickan samt bjöd mig en cigarr. Då han fick veta, att jag aldrig i hela mitt lif rökt eller användt tobak i någon form, sade han, innan han tände sin cigarr: »Besvärar röken er?» »Icke det minsta», svarade jag. »Jag är förvånad öfver», fortfor konungen, »att en resande som ni icke röker». »Ni vet ej, huru mycket ni går miste om», tillade han och utsände med detsamma ett rökmoln — — —. Vi samtalade om Lappland och norra Sverge. »Jag har vandrat genom en stor del af Lappland 1», sade konungen, »jag tycker om fotvandringar». Därpå leddes samtalet på jakt, och han nämnde därunder tillfälligtvis, att han i hela sitt lif aldrig begagnat nattrock. Jag såg mig omkring i det låga, trefliga rummet, som innehöll en präktig samling antika saker, vapen och gamla rari- 1 En äldre officer, som under längre tid var ordonnansofficer och adjutant hos Carl XV och som var denne följaktig under den resa, på hvilken han i sitt samtal med du Chaillu hänsyftar, har om denna färd meddelat några tillägg till hvad vi å sid. 112—117 berättat. Resan skedde till största delen på obanade vägar till fots eller till häst samt öfver 35 mil i roddbåt och föranleddes däraf, att kronprinsen-regenten grundligt ville lära känna denna försummade del af riket. Äfven lappmarkerna besöktes, hvarvid regenten tog kännedom om nybyggares och nomadiserande lappars lefnadssätt och lefnadsvillkor. — För att han skulle få säkra upplysningar om norrländska förhållanden, åtföljdes han under färden af hvarje läns höfding samt inom hvarje distrikt af dettas fogde och länsman. På grund af hvad Carl XV sålunda personligen såg och inhämtade, kom han till den öfvertygelsen — hvilken han äifligt omfattade — att det såväl i politiskt som militäriskt och ekonomiskt hänseende vore högst önskligt, att denna stora del af landet koloniserades och blefve mera befolkad och uppodlad; han omfattade ifrigt den tanken, att de af landets barn, som ville emigrera, skulle, understödda af staten, slå sig ned i Norrland och där inom sitt eget land vinna den framtid, som de nu sökte på andra sidan oceanen. Detta skulle ske med tillhjälp af den myckenhet kronojord, som finnes i Norrland. Efter resans slut utarbetade han själf i detalj ett förslag, hvari han utgick från den synpunkten, att å ouppodlade och obebodda, men dock beboeliga statens domäner i Norrland militärkolonier skulle bildas. Soldaterna i dessa kolonier