PÅ STOCKHOLMS sLOTT. 657 Innan vi placerade oss vid borden, kom prinsessan fram till mig och frågade, om jag behagade té eller öl. Jag var naturligtvis tacksam för té, hvarpå prinsessan gick bort till tébordet — ett godt stycke ifrån mig — och slog i en kopp, som hon bar till mig på en bricka, följd af öfverhofmästarinnan, som serverade mig grädde och socker. — — — Vid det lilla bordet fick jag plats midt emot drottningen med prinsessan vid min sida. Jag antog, att det nu skulle komma en ganska lukullisk supé på högheternas bord, men detta var en helt och hållet felaktig beräkning af mig. Allt hvad jag kunde uppdaga var »norsk sill», en karott med oskalad potatis — antagligen för att slippa att äta dem, sedan de varit i beröring med de kungliga lifkockarnes fingrar — bröd, smör, ett stycke ost och en karaffin sherry, som ingen rörde. Voila tout! Ingen lakej tillstädes. Helt och hållet entre nous. Majestätet försåg med egen kunglig hand min tallrik, han tog bokstafligen potatisarne i näfven — skalen voro ju på — och langade dem öfver bordet ner på min tallrik. Att ge mig in på potatisskalning var för mig — såsom icke svensk — både något så öfverraskande och något så originellt, då det förekom vis à vis drottningen, med prinsessan till min bordsdam och med konungen som en vänsäll värd, att jag försiktigt sköt upp handlingen, till dess jag fick se, att högheterna värkligen grepo sig an med samma sak. Denna enkla aftonmåltid kunde icke annat än göra ett vida mer storartadt intryck på mig, än de finaste rätter skulle hafva åstadkommit. Hvilket exempel för folket var ej denna enkelhet, och hur tilltalande ädel var ej denna rättframma vänlighet, som ej var förenad med någon nedlåtenhet. Samtalet kan jag nu efter många års förlopp ej mera påminna mig, men det gick helt och hållet fritt och obesväradt som i hvilken bildad familjekrets som hälst. Än talade den ene, än den andre, man skrattade och skämtade, så att äfven jag ofrivilligt blef indragen i konversationen med mina yttranden, hvilka de kungliga för öfrigt också framkallade genom direkta frågor — — —». s2