672 BERIKTIGANDE. »Vid skogsbäcken», — att han längtade komma hem och åter taga itu med sin målning m. m. Och ännu under första tiden af hans vistande i Aachen sade honom hans läkare därstädes, doktor Reumont, att han åter skulle bli frisk; med något af sin gamla liflighet omfamnade han vid detta tillfälle en af de närvarande och utropade: »Hälsa dem då där hemma, att jag ännu en gång kommer och skall regera med dem!» Detta antyder klart, att han själf hoppades på en förbättring, och att han stödde sin giftermålsplan på detta hopp. visas vidare bäst däraf, att han, så fort han kände sina krafter aftaga och detta hopp försvinna, själf utan någon som hälst yttre påtryckning och långt innan han lämnade Aachen gjorde slut på förhållandet, om man ens kan kalla det så; den skugga, hela denna sak skulle kunna anses kasta öfver minnet af kung Carls sista dagar, måste betydligt ljusna vid detta faktum. Konungen sammanträffade nämligen aldrig med den föreslagna bruden, hvilken enligt den anonyme författaren af den skildring, vi förut omnämnt, skulle under konungens vistande där hafva besökt Aachen, hvarest hon två eller tre gånger skulle hafva gjort en promenad i vagn förbi konungens fönster, där denne då säges hafva visat sig. Detta är fullkomligt gripet ur luften. Grefvinnan Grazyncka var aldrig i Aachen under konungens vistande därstädes, och personligen såg han henne således icke; något besök af Demirgian ägde lika litet rum. Ej häller träffade någon af konungens förtrogne dessa båda personer i Köln, såsom det äfven påstås. Alla slika uppgifter äro — enligt hvad vi från säkraste källa veta — alldeles osanna. Demirgian telegraferade visserligen en gång från Stockholm, där han befann sig, till konungen och frågade, om denne önskade hans närvaro, men han afvisades 1; kung Carl såg honom aldrig mera, och hvad bättre är, han ägnade honom aldrig mera någon tanke; Demirgian nämndes aldrig mera af ho- 1 Se sid. 45—46 detta arbete.