678 PÅå SÄRöG. äfven för konungen. »En soldat måste ha mod att icke blott se döden i ögonen, utan äfven att modigt och lugnt gå den till mötes», yttrade han till den dödsdömde soldaten Göthe. Detta gjorde han också själf. — Sommaren efter drottning Lovisas död 1871 tillbragte kung Carl någon tid på Särö, hvarest visserligen hans krafter tycktes tilltaga, men där han dock icke trifdes. Själf yttrade han på sjukbädden senare härom till professor Boklund vid en af dennes sista besök hos honom: — — — »Att trifvas är en hufvudsak, för att man skall hafva gagn och nytta af vistelsen — på Särö trifdes jag icke i fjor; jag längtade otroligt till Stockholm, till Ulriksdal, till g.. . . T...s1; han kom, och jag grät af glädje!» »Dessa ord», tillägger professor Boklund, »sades med djup rörelse i sängen, där han låg.» Oaktadt sin svaghet deltog han dock i den stora fältmanövern, hvilken på hösten ägde rum i Skåne, och vid hvilken han för sista gången ledde befälet öfver sina kära soldater. Kort därefter gjorde han äfven sin sista resa till Christiania. Efter denna försämrades hans tillstånd hastigt och plågorna blefvo nästan outhärdliga; men han bar dem modigt, och när do hotade öfverväldiga honom, bortvände han tyst sitt ansikte; de närvarande kunde dock från sidan tydligt skönja, huru hans drag förvredos af smärta. Under försommaren 1872 vistades han ett par månader på Ulriksdal. Ännu under denna sista tid följde han med intresse do ändringar, som pågingo för att göra drottning Lovisas forna våning lämplig för emottagande af konstföremål. Han var dock allt för svag att kunna följa detta arbete på annat sätt än, så godt sig göra lät, med blicken, sit- 1 G... T...8» kan endast vara förkortning af det förtroliga namn, sgamle Tass» tjämför sid. 37), han till hälften på skämt gifvit en af sina käraste vänner, hvilken under hela hans sista sjukdom var hans nästan ständiga sällskap, och hvilken han ej gärna saknade vid sin sida. Denne hade dock från början ej varit med i Särö, men anlände dit under konungens vistande därstädes