OMBORD Å VANADIS. 683 På grund af den starka blåsten ansågs emellertid ej rådligt att fartyget samma dag lyfte ankar. Vanadis blef därför liggande i hamnen i Kiel. Ehuru konungen var mycket svag, var hans glädje öfver att vara bland landsmän och sitt eget folk så stor, att han om aftonen lät till sig inbjuda fregattens officerare t. o. m. kaptens grad, eller så långt det inskränkta utrymmet medgaf. Han låg under natten ombord och sof godt. Följande morgon afgick fregatten från Kiel till Malmö. Vädret var betydligt lugnare, ehuru sjön ännu gick hög; men då vinden var förlig och fregatten hade alla segel uppe, gick det undan med sådan fart, att man en stund funderade på att fortsätta direkt till Stockholm; någon svårare sjögång märktes ej. På e. m. tilltog emellertid åter blåsten, och på aftonen var det så stark storm, att fregatten lade sig för ankare i Kjögebugt; där kvarlåg den hela natten för tvänne ankaren med 80 famnar ketting och stängerna strukna. Kung Carl sof denna natt mycket obetydligt och var fortfarande ytterst svag. Redan kl. 5 på morgonen säges han dock hafva varit fullt klädd; emellertid låg han i sin säng ännu kl. 8, då han sände bud efter löjtnant Gyllenram för att rådgöra om sättet att komma i land utan för stora svårigheter, och det beslöts då, att detta skulle ske med tillhjälp af fregattens ångbarkass, som uppeldad följde i släp, och i hvilken konungen skulle föras eller bäras ned. Tidigt på måndags f. m. den 16 september observerades i Malmö det stora ångfartyget; men som detta ej kunde inlöpa i därvarande hamn, afgick ångbåten »Malmö» med landshöfding Troil, generalbefälhafvaren af Klint och generalmajor baron Cederström ombord att möta Vanadis. Sedan fregatten kastat ankar och »Malmö» lagt till vid dess sida, bars konungen af fyra flottans officerare i sin hvilstol ombord å den senare ångaren och nedsattes på akterdäcket. Det intryck, han gjorde på de mötande och uppvaktande svenske herrarne, var förkrossande.