Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 CAROLINENS MINNEN.
Så skedde.
Den ene posten bief Harald.
Nu redo Piper, Wachtmeister och Lindsköld, dammiga, svet-
tiga och anfådda in på gården.
— Nååf Ändtligen, min raska ryttarskara! Det kan man
kalla att vara rapp, ropade kungen mot dem.
— Jag vågar ingenting svara, genmälde Lindsköld; men
visst är, att jag ej förmår rida i kapp med Ers majestät.
De öfriga herrarne försäkrade, att de med fara att spränga
sina hästar hade försökt att följa konungen, men icke lyc-
kats däri.
— Ja, det är bra, det är bra, sade konungen skrattande
men tilläde straxt därpå med största allvar: Skaffa åkdon att
forsla hit björnarne på.
Men det fanns intet åkdon, hvilket icke så litet förargade
kungen. Det fanns blott en drög i Olofssons ego. Man måste
således vänta, tills de fällda björnarne blifvit burna ur skogen,
innan man kunde få se jaktbytet.
Detta dröjsmål inverkade menligt på konungens lynne och
icke blef det ljusare, när hofstallmästare Lindsköld djupt bu-
gande närmade sig honom, sägande:
— Ers majestät!
— Nå, sade konungen kärft och i frågande ton.
— Mitt hjärta klappade af oro för Eders majestäts dyrbara
lif under striden med björnhanen, liksom jag svindlade af oro,
då Ers majestät sedermera alldeles obeväpnad rusade emot
björnhonan, hvars unge blifvit sårad.
— Är hjärtklappningen öfver nu? sade konungen spotskt.
— Knappast, Ers majestät, svarade Lindsköld, men tilläde:
Hade inte en af bönderna i rätt tid skickat en kula i bringan
på den retade honan, så fruktar jag sannerligen för Gud, att
vi i detta ögonblick haft kungssorg i Sverige.
— Sköt din tjänst och lägg dig inte i annat, svarade konun-
gen sträft och högdraget.
Men Lindsköld lät icke afspisa sig, utan fortfor:
— Ers majestät! Två gånger i dag har Gud räddat Sveriges
älskade konung!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
