Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BONDGÅRDEN. 39
Jag vet det. Få se, hur han gör den tredje gängen,
svarade konungen likgiltigt och gick ifrån den efterhängsne hof-
stallmästaren samt helsade på bondfolket.
— Till bordet, mina herrar, sade han därefter hastigt och
satte sig vid det dukade bordet på den klädda stolen. Hans
uppvaktning följde med tillfredsställelse hans exempel.
— Dricken och äten, utropade kungen. Födan är grof;
men säkert skall den inte ratas af någon. När magen skriker,
är den hårdaste brödkant en delice. Inte sant, gref Piper?
Jo, Ers majestät, svarade denne. Och här i skogen blir
man äfven hungrig med besked.
— Hvad är det?
— Oxbringa, hvad jag tror.
Tjurbog, Ers majestät, rättade hofstallmästaren.
Aha! sade kungen. Kanske det är bogen af den där
vilde besten, som ville ta mig på hornen, när jag lekte litet
med honom, sista gången jag red här förbi från Kungsör! Är
det du, min bror, tilläde han och högg gaffeln i köttet, så är
■du nu betydligt spakare än då.
Måltiden fortsattes nu under glam och skämt af uppvakt-
ningen; men kungen själf talade föga.
— Låt det smaka er, utropade han slutligen och höjde
silfverkannan. — Så snart vi ätit oss belåtna, skola vi genast
rida tillbaka till hufvudstaden och för en tid lämna detta rör-
liga lif.
Efter hand blef konungen riktigt uppspelt.
Han kom att kasta blickarne utåt bland folkhopen och fick
da syn på den fagra Anna. — Hastigt tog han silfverkannan
-och gick fram till henne samt ledde henne till bordet, där han
■äter satte sig samt befallde henne ta en stånka.
— Skål, min vackra flicka, utropade han.
Alla sågo frågande på hvarandra och Anna sänkte sitt
rodnande ansikte.
Arvid tyckte ej rätt om det där och klagade öfver, att hans
Jästmö fallit i konungens tycke.
Emma, som hörde detta, sade till honom :
Dumbom! Skall du vara svartsjuk på kungen! Du borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
