Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXAN X KONGSTED. 75
sig först noga omkring, förvissande sig om att do voro ensamma.
Därefter sade hon:
— Vet! Här invid nästan hvarje gata uti djupa källar-
gropar, livilka icke blifvit förstörda under striden och livilka
de svenska, vilda krigarhoparne ännu icke hafva lyckats finna,
dväljas danska undersåtar för att där tillsammans spinna intriger,
spindelnät af intriger, i livilka nät kung Carl af Sverige, den
öfvermodige pojken, skall fångas!
— Släpp mig! Hvad har jag med sådant otyg att göra?
— Hvad du har med det att göra? — Jo —–––-
— Släpp mig, jag vill inte höra mera!
— Du skall nödgas höra det! — Vet, att blott en kvinna
kan väljas till kung Carls baneman, hväste Marjo samt fort-
satte: Det sägs, att han afsvurit sig kvinnorna, att han inte
skall tåla kvinnan! Men hon skall hämnas denna skymf mot
sitt kön och genom en kvinna skall den stolte ynglingen finna
döden!
— O, Gud!
— Det var jag — jag, hör du — som rådde våra lands-
män att sluta sig tillsammans för att skaffa den fientlige mo-
narken ur vägen!
— Gräsligt!
— Ha, ha, ha! Rättvist, menar du! — Jay säe- i mina
kort, att man skulle lyckas! Och lyckas skall det försåt, som
lägges ut för konungen!
— Hör upp! Jag vill inte höra!
— Nu, fortfor Marjo, slipa de dolkarne! Men i synnerhet
är det en, som blir väl slipad. Den är blank som en spegel
och klingan skall bli skarp som lågan på ett bål! — Det är
vi, vi — det lägre folket — som nu skola skipa rättvisa, då
danske konungen och hans arméer fly som fega backharar för
de fördömda svenska skarorna!
— O, Gud! Förbarma dig, klagade Mimmi och vred sig
för att komma loss från det fasta tag, som Marjo höll om
hennes handlofve.
Men Marjo höll stadigt i och fortsatte med olycksbådande
och hväsande stämma:
— Mina kort hafva visat mig, hvem det är, som skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
