- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
76

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76 CAROLINENS MINNEN.
kittla den svenske kungen med kallt och förgiftadt stål mellan
refbenen. — Det är du!
— Milde frälsare!
— Endast du lean döda kung Carl och stjälpa om de svenska
krigarsvärmarnes triumfvagn !
— O, Gud!
— Endast du kan rädda gamla Danmarks ära!
— Håll upp!
— Hämnas Danmark! Hämnas, hämnas!
— Milde Herre! jämrade sig Mimmi. Mitt hjärtas strängar
vilja brista!
— Rispa blott en liten rispa! Blott en liten, liten rispa
i den kungliga huden!
— Förskona mig!
- Det behöfver väl ej nämnas, att dolken är starkt för-
giftad !
— O, fasa!
— Och mina säkra kort säga mig, att giftet, som den har
i stålet, är så starkt, att döden genast skall följa, om blott
huden helt svagt såras!
— Sluta, vilda kvinna, sluta! Sluta med ditt förfärliga
tal, utropade Mimmi och försökte att frigöra sig från häxan.
Tro inte, att jag på ett sådant lömskt sätt skall utgjuta män-
niskoblod !
— Akta dig, flicka, hväste Marjo. Du är svensksinnad!
Du tycker om de unge och ståtlige knektarne i deras blågula
uniformer! Du är en landsförräderska, du! Men vakta dig!
Svenskarne ha skjutit eld på vår stad. Det finns godt om bål
här, det hafva de sörjt för! Akta dig, flicka, att du inte blir
kastad på ett af dessa bål! Ty en landsförräderska bränner man
på sakta eld och förskingrar askan efter hennes kropp i luften.
- Jag fruktar dig inte, utbrast Mimmi. Skulle jag äfven
dödas genom eld, så underkastar jag mig hellre den plågan,
än jag begår ett lönmord! — Elden slocknar en gång och
smärtan är då öfverständen! — Men akta er själf, mor Marjo!
— Du hotar!
—- Kanske kommer du själf att brinna och brinna i en eld,
som aldrig slocknar; ty afgrundens eviga eld är syndens lön!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free