Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 CAROLINENS MINNEN.
med författandet af detta dokument, på det att det skulle bli
så inkrångladt, så att ni på intet sätt skulle kunna förstå det.
— Det var pocker till statsman.
— Kungen lär ha skrattat åt sprattet och klappat Hamilton
på axeln.
— Jo, jo, det var ju en dansk, frågan gällde.
— Jag skall säga, att kungen lär nog vilja göra en het
brasa åt danskarne ännu.
— Tror du det?
— Ja, det tror jag visst och det skall nog äfven besanna sig.
— Kanske.
— Det är gry i kungen och han stannar inte här, skall
du få se. Vi ha en docka i närheten, som kallas Köpenhamn
eller Kjobenhavn, som danskarne bräka fram namnet och kung
Carl skall nog veta att taga den vackra dockan för sig.
— Få se! —
— O, att jag skall förkrossas på detta sätt, klagade Harald.
Tusen gånger hellre skulle jag vilja dö för en kula, än att på
detta sätt våndas. — Fördömda sysslolöshet! Skall den då aldrig
taga slut!
Han steg hastigt upp.
— Nåja, lika godt, sade han och stoppade brefvet på sig.
Det är väl inte så svårt att komma i krakel med några danskar!
— Ah, jag skall spetsa dem! Det skall skingra mina tankar.
Jag skall visa dem, hur en svensk kan slåss! Ju flera jag får
emot mig, desto bättre; — skulle jag äfven själf blifva öfver-
vunnen, nedstucken, så lika godt! — Hej! Här skall bli kra-
kel, med hvem jag träffar! Nappatag! Svärdslag! Hej!
De sista orden hade han ropat ut högt samt drog äfven i
extas sin klinga och ville störta ut för att söka ett offer eller
en trätobroder.
Dryckeslaget vid andra bordet slutade genast och alla sol-
daterna sprungo upp med stort vapengny vid Haralds stridsrop
samt skreko:
— Hvad? Till strid?
Bullret väckte Harald ur hans tankar och då han såg sina
kamrater och deras rörelser, förstod han, att han hade tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
