Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 CAROLINENS MINNEN.
lif och kanske de nästa minut redan äro färdiga med att
spränga slottet i luften. Gifve Gud, att det ej vore sant.
— Tyst; hvad var det, han sade, hviskade Marjo, som lyss-
nade genom den på glänt stående källardörren.
— Jag tror, att du öfverdrifver, kamrat, sade Harald.
— Ingen skulle önska det mera än jag, svarade Ragnar.
— Vill du inte ha en stånka öl?
— Nej tack, jag är alldeles för orolig. Jag känner på
mig, att en olycka är i faggorna.
— Lugna dig, kamrat! Man har skrämt upp dig, för att
detta rykte skulle löpa ut bland svenska trupperna och för att
vår afmarsch skulle ske så snart som möjligt. Vi äro inga
kära gäster här.
— Bandet, sade Ragnar, säges vara anfördt af en kvinna.
— Hvad säger du, utropade Harald förskräckt. Af en
kvinna?
— Ja!
— Guds död! I sådant fall kan berättelsen vara sann,
ty kvinnor finns det godt om i denna fördömda håla.
I detta ögonblick kom Caro smygande gatan fram från
vänster. Då han fick se de båda earolinerna, af hvilka Ragnar
hade en påfallande likhet med kung Carl, stannade han för-
vånad och mumlade för sig själf:
— Den svenske kungen! Ja, det är han! Han skall dö!
Nu har han krupit själf i fällan!
Marjo, hvilken fortfor att hålla utkik från källardörren på
de samspråkande unga earolinerna, hvilkas ord hon inte kunde
höra, trodde äfven, att Ragnar var Carl XII, hvarför hon å sin
sida i likhet med Caro, som hon inte såg, beslöt att passa på
och döda den förmente kungen.
Det är underligt, tyckes det, att detta misstag på en så
hög person kunde ske. Men detta låter dock förklara sig där-
igenom, att det var ett vidt utspridt tal, att Carl XII ofta säll-
skapade med sina knektar och själf var klädd i en enkel krigar-
dräkt. Ilvad beträffar att han säilskapade med sina knektar,
så voro berättelserna därom i hög grad öfverdrifna, men de
gingo dock långt utom Sveriges gränser. — Kungen kunde i
verkligheten beblanda sig med knektarne, det är sant; men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
