Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ AUDIENSER. 121
Han såg ännu en gång på kartan och sade därpå till
Malkolm Sinclair:
— Gif dig af, Malkolm, att rekognoscera i Polen och i de
Tyska stepperna, där — — —
Trumhvirflar afbröto konungens tal. Alla skyndade till
fönstren för att därifrån kunna erfara, hvad som var å färde.
Trumhvirflarna slogos för att sammankalla patruller och
för att dessa skulle erhålla strängare order om uppmärksamhet,
■då man efter mordet på Ragnar kommit underfund med, att
en liga konspirerade mot konungen för att taga dennes lif.
Konungen befallde, att undersökning angående detta larm
■skulle ske och han stod kvar vid fönstret för att kunna där-
ifrån utgrunda orsaken till detsamma samt var färdig att själf
begifva sig ned i lägret i händelse af någon fara.
Efter en stund fick han se en liten trupp rycka an mot
slottet. Det var Kula med sitt korpralskap, som förde Mimmi
med sig.
Då kungen fick se denna lilla trupp, sade han:
- En liten trupp om nio eller tio svenskar rycker an mot
-slottet, och det skönjes tydligt för mina ögon, att en kvinna
går i första ledet. — En upprorsmakerska kanske? — Men hon
går med så stilla och fridfullt, att det nästan ser ut, som om
hon önskade följa med patrullen. — Kanske, tilläde han leende,
hon är ej fången, utan det är måhända mina tappra gossar,
som äro fångade af den unga flickan. De äro lätt antända i
sina hjärtan, mina eldiga gossar blå.
Konungen lämnade fönstret och gick tillbaka till bordet,
■där Sinclair satt och mätte på kartan med en passare.
Konungen fattade en penna och utprickade på kartan
platser, dit han ville, att Sinclair skulle begifva sig i Polen och
i Ryssland.
Ers majestät, vågade Sinclair säga, dessa vägar äro
ytterst farliga, ej för rekognoscering, men för större truppstyr-
kors genomförande. Dessa vägar gå nästan uteslutande genom
stepper och skulle fienden möta oss där, så är det fara värdt,
■att han skall nedgöra hela arméen.
Nej, det där kan inte gälla, utropade konungen. —
Para! Det ordet känner jag inte till! Ingenting är så far-
Carolinens minnen. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
