Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 CAROLINENS MINNEN
ligt, att det inte kan öfvervinnas af tapperhet och beslutsamhet!
— Nej, drag vägen så här rätt uppå Riga! Se där ut en
lämplig plats för landsättning af mina trupper, hvilka icke skola
frukta faror och besvär! — Det vare sagdt! Kasta dig genast
upp på din springare och ila med din betäckning, hvars storlek
du själf må bestämma, ned till kusten, där ett fartyg till dig’
skall öfverlämnas — och res i Guds namn samt bered väg för
mig och mina trupper, som snart skola komma efter för att
taga ett nappatag med konung August af Polen, den utsväf-
vande veklingen!
Sinclair stod upp och en kvart därefter lämnade han rum-
met med kunglig fullmakt på fickan för att fullgöra sitt svåra
och farliga uppdrag, hvilket han emellertid ansåg vara allt för
hedrande för sig, för att han skulle vilja söka afvisa det.
En kort stund efter det att Malkolm Sinclair hade lämnat
rummet anmäldes, att en korpral och några soldater medfö-
rande en ung danska begärde företräde för hans majestät.
— För in dem, befallde konungen kort.
Kula och hans korpralskap samt Harald och Mimmi inför-
des och de svenska soldaterna hälsade sin unge konung genom
dånande ställningssteg.
— Iivad viljen I? frågade kung Carl helt barskt.
— Ers majestät, svarade Kula, vi medföra ett sorgligt bud.
Han stannade i meningen.
— Säg ut, befallde kungen.
— Ers majestät, fortsatte då Kula, de danska hundarne
fika efter Ers majestäts lif.
— Så-å!
— Här ströfva de omkring som skuggrädda spöken; men
de bofvarne slipa förgiftade dolkar och ligga i lön med laddade
pistoler för att skjuta hederliga svenskar.
— Och det tillåten I? sporde konungen hastigt och med
rynkade ögonbryn.
.— Nej, så ta mig — — — började Kula. Men han hej-
dade sig och fortsatte: — Nej, Ers majestät, det göra vi inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
