- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
181

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I OLOF OLOFSONS HEM. 181
hade bryggt och hvilket erkändes för att vara det bästa öl, som
man knnde få i hela trakten.
— Hvar är den lille ettåringen, som är orsaken till, att
vi få dansa i kväll, frågade en flicka.
— Han sofver nu som bäst och det är äfven nyttigast för
honom, svarade Anna.
— Klockarfar, ropade Arvid. Innan vi gå till dansen,
sjunger ni nog en visa för ungdomen.
— Ja, gör det, gör det, ropade folket.
— Nåja, sade klockaren och drog i sin krage, kan jag göra
er en glädje med det, så är jag inte den, som håller mig
undan.
Folket slog en ring kring klockaren, hvilken med mycket
viktig min började sjunga:
»Om alla berg och dalar vore utaf gull,
Allt vatten vore vändt uti vin.
Alltsammans ville jag våga för din skull,
Du, som är allra kärestan min.
Ar det då sant––––- - sant–––––sant––––––»
Klockaren slutade midt i sången, satte näsan i vädret och
såg mäkta begrundande ut.
— Nå, nå, klockarfar, hur gick det, ropade någon ur hopen.
— Mitt minne sviker mig alldeles, sade klockaren.
— Tag er en klunk öl, så kommer det nog igen, ropade
Arvid.
— Ja, du har rätt, svarade klockaren. — Äfven om min-
net inte kommer tillbaka, så kan jag dock svälja ned förtreten.
— Ja, ja, det är rätt!
Klockaren och Arvid drucko nu hvar sin stånka.
— Ären I färdiga att röra på benen nu, ropade Arvid åt
ungdomen, sedan han satt ifrån sig stånkan. Han ville näm-
ligen befria klockarfar från att vidare försöka sig på visan.
— Ja, ja! Spela upp, speleman, svarade flere stämmor
ur hopen.
Spelman lade fiolen under hakan och ungdomen ställde
upp sig för att bilda kedja till den långpolska, som de ämnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free