- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
191

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I OLOF OLOFSONS HEM. 191
Riga, anade oråd och vidtog trots sachsarnes försäkringar om
fredliga tänkesätt nödiga mått och steg till fästningens försvar,
öfver lxvilket tillvägagående Rigas befolkning anställde åtskilligt
nojs och kallade fältmarskalken för en backhare. De trodde
inte, att krig skulle kunna utbryta utan förklaring. Men den
väl förfarne Dahlberg fäste sig inte vid deras prat, utan rustade
fästningen till försvar.
Hans farhåga visade sig äfven vara väl grundad; ty redan
natten efter fastlagssöndagen satte sig konung Augusts trupper
i rörelse för att öfverrumpla Riga och deras förehafvande borde
väl skyddas af det rådande mörkret. Men det hjälpte dem ej
utan störtade dem i stället. De togo miste om vägen och stötte
på en svensk förpost, hvilken genast gaf eld och sände bud
om anfallet till Riga, där alarmskott och stormklockornas klang
kallade stadsborna under vapen.
Vallar och utanverk besattes genast talrikt och då sach-
sarne, hvilka hade antagit, att Rigas invånare skulle efter fast-
lagssöndagens gästabud vara tröga och sömniga, hunno fram
till staden, mottogs de med sådant eftertryck från vallar och
torn, att de måste vända tillbaka öfver Diinafloden, där de stor-
made Kobrons skans, som försvarades af endast fyrtio utran-
gerade krigare, invalider, sådana som jag, hvilka tvungos att
nedlägga vapen.
En månad senare intogs Dünamünde af de fördömda sacli-
sarne.
Efter detta bråk afstannade kriget.
De regementen i Finland, hvilka hade erhållit order om
att i hastiga marscher närma sig Riga i och för stadens för-
svar och undsättning, ryckte fram och general Wellingk beslöt
att taga fast fot i Wolmar, under det att general Maidel ryckte
direkt fram till Rigas undsättning. Han klappade om, under
denna marsch, sachsarne vid Jungfernhof — och sachsarne
utrymde Lifland.
Det berättades ibland de svenska trupperna, att kung August
blifvit mycket nedstämd och modstulen genom den vändning,
som kriget tagit och då det var att befara, att det nyligen
ingångna förbundet med tsar Peter skulle upplösas, bidrog detta
att ännu mera nedstämma hans lynne. — Han begärde då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free