Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 CAROLINENS MINNEN.
hjälp af Frankrike för att kunna få det goda förhållandet med
vår nådige konung återställdt.
Men kung Carl är just inte fallen för att prata skräp med
bugande sändebud, han talar hellre med svärdet och det fran-
ska sändebudet blef så godt som afvisadt.
Då slöt tsar Peter fred med Turkiet och vände förrädiskt
sina vapen mot oss och med detsamma blossade åter konung
Augusts mod upp.
Ryssarne tågade mot Ingermanland och konung August
sammandrog i Kurland 25,000 man till krigets fortsättande.
Det hade vid detta tidsskede varit general Wellingks
plikt att gå öfver Düna och smörja upp sachsarne, hvartill
kung Carl äfven befallde honom. — Men Wellingk vågade
inte detta, alldenstund hans trupper ledo brist på lifsmedel.
Sachsarne fingo således i lugn och ro gå öfver floden.
Då brast kung Carls tålamod och han hastade öfver till
Riga, sedan han skickat före sig ett högst onådigt bref till
Wellingk.
Emellertid var ställningen i Polen mycket brydsam och
konung August insåg mer än väl, att det skulle vara farligt att
fortsätta kriget mot Sverige, hvarför han upphäfde belägringen
af Riga och vände sig ännu en gång till Frankrike med bön
om medling.
Då spordes oförmodadt att tsaren marscherade med en
stor truppstyrka mot Ingermanland. Men konung August trodde
ej på detta rykte, utan drog sig tillbaka och lämnade arméen
samt begaf sig till det inre af Polen för att deltaga i höst-
jakterna, hvilket behagade honom vida mera än strapatserna
i fält.
Just vid samma tid afseglade vi med god bris från Carls-
hamn.
Efter två dagars seglats sågo vi den kurländska kusten;
men då blåste det upp till storm, det blef motvind och flottan
måste kryssa. En slup med sin besättning försvann i vågorna.
Konungen blef sjösjuk och vid elakt lynne och först den fjärde
Oktober kommo vi till Lifland, men kunde inte låta ankaret
gå utanför Pernau förrän den sjette Oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
