Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
/
CAROLINENS MINNEN.
— Jo, svarade invaliden allvarligt och strök af sig sin hatt,
sedan han med ganska stor möda rest sig upp, det var kung
Carl XII!
— Kungen?
— Ja!
Alla reste sig upp och blottade sina hufvuden.
Det var en hyllning detta, som gick från de församlades
hjärtan! — Det var inga hurrarop och inga långa tal, utan en
tyst hyllning, som kunde skönjas endast af den allsmäktige,
hvilken ransakar hjärtan och njurar!
O, I furstar! Hur ofta kunnen I under hurraropen finna
ett enda hjärta, som verkligt hyllar eder? — Ack, alltför säl-
lan! Massorna jubla och skria åt eder, men ofta blott af vana
eller af nyfikenhet eller helt enkelt för nöjet att få väsnas.
De vilja se den prakt, som omgifver eder och därför skrika de
och hurra de för att locka fram eder till påseende eller för att
— störta er midt under jublet.
Men annat var det här i den svenska bondgården. Där
strömmade blodet till hvarje hjärta, då konungens namn nämn-
des och utan kommando eller förut gjord öfverenskommelse
blottades alla hufvuden, då man talade om kung Carl XII af
Sverige. —
— Vår store kung, sade Anna efter ett ögonblick. Frid
vare honom på jorden och i evig tid.
— Amen, ifyllde kyrkoherden andäktigt.
— Gud och konungen, fortsatte Anna och lindade sin ena
arm om Arvids hals, hafva vi att tacka för den timliga lycka,
hvaraf vi njuta.
— Ja, min Anna, svarade Arvid.
En af bondflickorna stod och tittade på de båda makarne
och som hon snart själf tänkte träda i brudstol och gifta sig
med den linhårige drängen, som stod vid hennes sida, så upp-
rullade hon för sig ett lielt panorama af ömma scener, som
skulle utspelas under hennes tillämnade äktenskap. Dessa taf-
lor, som hon såg i inbillningens fjärrglas, måtte ha varit sär-
deles behagliga, ty flickan log. Detta såg hennes blifvande
make, hvarför han böjde sig ned och frågade henne:
— Hvarför skrattar du, Gustafva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
